Ett nytt år är på intåg. Inte särskilt imponerande.
Begravningen igår var så fin. Men också så outhärdligt sorglig och fylld av själslig smärta. Så mycket tårar blandat med så mycket kärlek och alla minnen. Men jag vet att du fanns med mamma, för jag såg hur ljuset på vår sida rörde sig, precis hela tiden. När de spelade "Det vackraste" gick jag sönder inombords av ren sorg och smärta. Smärta av saknad och sorg över alla som saknar dig och över den som mist sin livskamrat. Åh gud vilken tung dag, men också så fin. Om du visste hur många som saknar dig och hur många som tänkt på dig.
-----------------------------
Idag är det nyår. Jag ska spendera första delen av kvällen med världens bästa familj och andra delen av kvällen ska jag dricka bira med min King i staden. Imorgon när vi vaknar kommer det vara ett nytt år. Men inget kommer att ha förändrats för det. Det är såhär det är nu.
Gott nytt år.
Work that body
Jag o Matsen har varit i staden idag och fyllt upp kylskåpet. Jag hann dra en repa på mellandagsrean. Shoppade på mig lite motiverande kläder inför våren 2011 för nu ska formen toppas. Beach 2011, here I come!
Linne från Nike:
Topp från Röhnish
Träningstopp från Röhnish
Nöjd med dagens inköp som gick på 600 riksdaler tillsammans. Det är det lätt värt för att öka på motivationen inför träningsvåren 2011.
Nu ska jag åka och hämta Jögge vid bussen, han kommer hem idag. Begravning imorgon.
Skirt-love
För ren information så kan jag lova att bilden inte ger kjolen rättvisa!
Ett våldtaget och söndertrasat hjärta.
Jag vaknade med ett hål i mitt hjärta imorse. Den lilla stund jag sov inatt drömde jag om mamma och det gjorde så jävla ont att vakna upp till den mardröm som kallas verklighet. Jag har aldrig känt en sådan fruktansvärd känsla av smärta i hjärtat tidigare. Kinderna var strimmiga av tårar och jag kippade efter andan. Kanske är det vad man kallar panikattack, kanske något annat. Det spelar ingen roll vad det kallas men jag bara vet att det där är en morgon av många som kommer se ut på det sättet. Det är svårt att andas när det känns som att någon plötsligt dragit undan mattan och tagit bort varje uns av trygghet. Ensam står jag kvar och kan inget annat än att stilla se på när det händer.
Skickar upp en kram till dig mamma. Älskar dig.
När natten är sådär svårt mörk och ensam
Jag har nästan glömt bort hur den känslan känns. Ibland är det bra att påminna sig om hur det en gång var. För det enda som möter mig i spegeln nu är ett par trötta, tomma och allt som oftast rödsprängda ögon och kinder strimmiga av tårar. Blicken är död, leendet bortsuddat. Men jag har inte slutat hoppas på att det en dag kommer återvända, det där leendet som skrattar med i livets berg och dalbana. En vacker dag måste livet vända om och ge mig medvind, jag kan bara inte tro att det kan vara på något annat sätt. Det sista som ska lämna mig är hoppet.
När man går sönder inuti
Bilder från julen:
Julfin
Julafton-frukost!
Familjehäng bredvid granen.
The Twins
Santa with Twins.
Soffhäng med familjen på julafton.
-------------------------------------------------------
Jag har hittat en blogg med fina texter skrivna av en så duktig tjej. Hon beskriver det så bra, kärleken som gör ont och som egentligen borde vara för svår för att kunna existera. Jag önskar att det fanns en enkel väg ut men det gör det aldrig. Är det komplicerat att ta sig in är det inget mot vad det är att försöka ta sig ur det igen.
Give me Strength to be Smart now.
Tack
Jag vill att ni ska veta hur otroligt mycket jag uppskattar er, mina nära och kära och sättet ni bara finns där på. Alla era sms, värmande ord, tunga konversationer och tårar som vi delat. Allt det betyder världen för mig. Jag vill att ni ska veta det, att det är inget som jag tar för givet, någonsin. Ni är så fina och jag är så svag och uppe i mitt eget att jag ibland glömmer berätta för er hur mycket ni betyder för mig. Men det gör ni, snälla glöm inte det. Jag hoppas det kommer en dag när jag kan finnas där för er på samma fina vis som ni är för mig nu.
Tack för att ni finns, ni vet vilka ni är.
Saknad
Jag saknar dig mamma.
Mamma
Ikväll har den personen jag älskar mest på denna jord lämnat mig och alla andra som älskar henne för en evig vila. Aldrig mer ska du torka bort tårarna på mina kinder när jag är ledsen, glädjas med mig när det kommer glada nyheter, skaka i huvudet åt mina tokiga fyllehistorier eller dela med sig av kloka kärleksråd. Aldrig mer får jag krypa upp och bli tröstad i din trygga famn och aldrig mer får jag höra dig skratta. Aldrig mer ska jag höra dig säga att du älskar mig och aldrig mer får jag berätta hur mycket jag älskar dig.
Men det är ju nu jag behöver dig mamma, din trygga famn. Snälla, bara en kram och säg att det kommer bli bra, att jag kommer ta mig igenom det här. Att jag är din lilla tjej men att jag är stark, för jag är ju din dotter och jag kommer klara det här.
Man tror att man kan förbereda sig. Men det kan man inte. Ingen kan förbereda sig på döden och all den smärta den för med sig. Det gör ont i precis varenda liten nerv i hela kroppen och inget, ingenting alls kan få den smärtan att försvinna eller ens minska utom tiden. Och så förstår jag att från och med nu måste jag lära mig att somna och vakna med ett trasigt hjärta som förblöder. Varje kväll och varje morgon. Och imorgon när jag vaknar kommer jag vakna upp till en helt ny mardröm än igår. Och varje dag efter det.
Och jag älskar dig mamma mer än du någonsin kommer förstå och i mitt hjärta kommer du alltid ha den mest speciella platsen, ända tills den dag jag dör.
The drugs don´t work
Lämnade inte jobbet förrän strax efter 19 ikväll efter att ha varit där sedan 07.00 imorse. Jag har en 12-timmars regel för mig själv. Får inte sitta kvar på jobbet mer än 12 timmar i sträck. Så kl 19 packade jag ihop och begav mig hemåt i snöstormen. Jag har hunnit kasta in två maskiner tvätt som jag väntar på ska bli klar. I övrigt behöver jag dra en städrajd här hemma. Drar hem till skogarna imorgon. Hoppas hoppas bussarna går trots skitvädret. Mycket att komma ihåg att få med sig, dator, räkningar, bankdosa, kläder, kamera osv. Får se vad som kommer med och vad som blir kvar. Längtar hem nu.
Imorse, trött som fan.
Grattis bästa Jempa J!
Grattis, skål och av med hatten för dig lilla Jempa. Du är bäst! En dag när det passar sig ska vi fira som inga andra kan. Cheers mate!
Ge mig sömn.
Nu ska jag ta tag i den här kvällen. Jag vill bara soooooova men det blir det inget med förrän jag tagit tag i alla måsten här hemma.
Ciao ciao
Julbooooord!
Har käkat julbord med kollegorna ikväll, satt som ett smäck. Åhh, ni skulle ha sett efterrätt och godisbordet, verkligen, ni hade smällt av! SÅ Sweet!
Julbords-dressad! Second hand-shoppad naturligtvis. (Och tydligen en aning kobent. Why oh why?) Bilderna gör inte klänningen rättvisa.
Skulle ha skrivit Dag 11, om mina syskon idag men det får bli imorgon. För jag måste verkligen sova nu, och man kan inte skynda igenom ett sånt inlägg. Dagen idag har varit intensiv som fan och började dessutom med att jag brände 1400 spänn på att sitta och gapa i en baden-baden-stol. Ja ni fattar ju själva vilken tragikomisk morgon jag haft. Förresten, tack tandläkarn för att det numer ser ut som att jag har typ herpes i ena mungipan för att du dragit och slitit i hela käften en timme. Kul, verkligen. Tack igen.
Nu är jag mätt, nöjd och glad och ska sova på saken.
Kiss and goodnight.
Come Undone.
Gammal bild.
Imorgon väntar tandläkaren, sen utbildning, sen viktigt möte och sen skynda iväg på juuuuulbord! Sweet som fan.
Natti Lovers.
Dag 10 - Det här hade jag på mig idag
Imorse drog jag på mig en vit tröja och jeans och över det mormors stickade varma blåvita stickade tröja. Älskar att bära den om vintrarna, den påminner om barndomen och mormors trygga famn, och mammas med.
Men ikväll hade jag ovan kläder på mig, när jag och Jen entrade Tilltugg.
Back in Town.
Och plötsligt sitter jag där på ett smutsigt jävla bussäte och inser att det har hänt igen. Nej det har fan inte hänt igen men jag har låtit det hända igen. Och fan vad jag hatar mig själv för det. Det gör så förbannat jävla ont, som om det inte var nog med smärta redan innan.
Bussen tillbaka till Uppis gick fint. Men nu är jag trött och ledsen inombords. Ska försöka sova lite på saken och hoppas vakna upp lite piggare imorgon.
Jag och King igår.
Julmiddag
Igår var jag bjuden på julmiddag. Det byttes klappar, åts en massa god mat, spelades musikquiz, spelades Kinect och dracks en herrans massa olika alkoholhaltiga drycker. Jättefin kväll och inte förrän framåt 02.30 hoppade vi in i en Taxi som tog oss hem till Faggan.
Kinect!
King var i sitt Esse.
Kinect
Vid 15.15 går bussen tillbaka till Uppsala. Jag är både trött och sliten idag och ganska less faktiskt. Men det har varit en mysig helg hemma. Till veckan blir det både Lussefika på jobbet, julbord med jobbet och någon kväll på Tilltugg. Sweet!
Ciao Darlings
Dag 9 - Min tro
Jag tror kanske innerst inne på att kärleken övervinner det mesta, tror inte längre på att ensam är stark och jag tror på kärlek i en familj. Och jag tror på attraktion mellan två människor, attraktion så jävla stark att man kan ta på den. Men jag har tappat tron på mycket det senaste året, jag tar ingenting för givet och har ingen navitet kvar i den här lilla kroppen.
Men bara för att jag tror på en massa saker innerst inne betyder det inte att jag accepterar det och lever efter det. Jag satsar inte på kärleken, hatar att tappa fotfästet, hatar att låta saker hända utan att jag har kontroll och jag tycker att jag är stark ensam.
Dag 8 - Ett ögonblick
Fredag 091113 kl. 10.50 "Missat samtal Mats" blinkade det på mobilskärmen. Visste direkt att något var fel. Ringde Mats - Inget svar. Ringde mamma - Svar. "Jag är på sjukhuset". "Men vad har hänt? Är du okej?". "Jag åkte in igår med ambulans. De har hittat metastaser i stora delar av skelettet". "Men va, vad innebär det?" - förtvivlad röst, tårar längst kinderna, flackig blick. "Ja, det är väl inte så bra. Jag blir kvar här ett tag".
Efter samtalet föll jag ihop i en hög på golvet inne i fikarummet på HUL där vi hade utbildning. Grät bara stilla, tårarna forsade ned för kinderna men inte ett ljud hördes mer än mina andetag. Efter några minuter som kändes som timmar gick jag med stapplande ben och vinglig gång in på en toalett och sjönk ner på toalettlocket. Kände på halsen - fortfarande puls. Men det kändes precis som att jag var död.
Inte förrän 15 minuter senare när jag satt i bilen med Jen släppte allt och jag hulkade och grät hysteriskt, jag bankade på bilrutan och skrek att det inte var rättvist. Sen stilla gråt igen. Stilla gråt i 3 h och 30 min på två olika tåg. Platsen bredvid mig var konstant ledig. I Sverige låtsas vi inte om medmänniskor som har ont. Medmänniskor vars hela värld precis rasat samman.
Dag 7 - Min bästa vän
Jen-Bunney
Lärde känna varandra under sena nätter på Umeås klubbar eller sena eftermiddagar när vi var bakis och låg och skrattade på golvet hemma i någon av våra lägenheter på Baltic. Men det tog 2 års tid av sena nätter, fest, skratt, häng, träning och allt det andra innan det klickade på riktigt. Det var under sena kvällar med C-uppsats på Lindells Café det hände på riktigt. Du, jag och två surrande datorer ända tills de stängde och en stund efter det. Du har funnits där för mig under hela det här året på ett sätt som ingen annan har. Det var du som kom och hämtade mig på jobbet när jag föll ihop i en gråtande och skakande liten hög på golvet 13 november 2010. Du plockade upp mig, styrde upp mig och satte mig på ett tåg hem till Värmland och gjorde allt jag behövde där och då. Du har hållit mig i handen under hela den här resan och funnits där precis hela tiden och du betyder så fruktansvärt mycket. Vi har skrattat ihop, gråtit tillsammans, flörtat med killar på krogen, analyserat pojkars beteenden över så många glas rött att vi inte längre kan räkna dem och vi har haft vardagslyx på vårt älskade Tilltugg!
Helena
Vi hittade varandra direkt i 1:an på gymnasiet. Två rebelliska men sansade tonåringar utflugna till varsin egen lägenhet. Vi fann varandra över ett par glas vin och Larsa i högtalarna. Vi snurrade in på Arena och såg vår första Larskonsert tillsammans. Flera år senare tog vi bilen till vår kanske 4:e spelning med samma karl, spenderade natten i sovsäckar i en bil på en ödslig parkering i Eskilstuna och ett annat år missade vi en fest på Platens i Lkpg med samma snubbe som hedersgäst. Otaliga är de timmar vi analyserat allt från pojkar till familj och vänner. 2004 drog vi ut och såg världen tillsammans, festade som galningar i Thailand, åkte en galen färja på stormiga vatten i Nya Zealand och bilade från Sydney till Byron Bay med en galen brud. Fy fan vilka tider, vilka minnen, det var du och jag mot världen och jag älskade varje sekund. Fast vi inte längre ses så ofta så känns det alltid lika självklart när vi gör det och du har betytt massvis för mig genom åren och ger alltid de bästa råden när jag är full av funderingar.
Kingen (Erik)
Den här historien började på en filt vid Klaxsjön över en tidning och ett gäng kanelbullar en varm sommardag i juni -94, när jag precis flyttat till Faggan. Först var jag hemligt kär i dig och sen var du kär i mig och sen övergick det till en helt fantastisk vänskap. Det är unikt det vi har, för vi har verkligen haft våra upp och nedgångar. Under din 3 år långa relation hördes vi knappt alls men under de senaste åren ses vi allt mer och det är alltid så jävla kul när vi går ut tillsammans. Oftast är det bäst med bara en spontan kväll. Du och jag och ett par vinare, ett par cigg på balkongen och larsa i högtalarna och sen ut och dansa loss på krogen sista timmen om lusten faller på. Eller en filmkväll eller bio eller en öl på Pitchers. Och så kan vi prata om kärlek för du fattar hur killar ser på det och jag fattar hur tjejer är. Och så fattar du känslan av att gå upp på morgonen löningsdagen och betala alla räkningar bara för att ha det gjort eller köra chips i soppåsen-tricket (du vet vad jag menar, och vi snackar inte om det, vi bara vet att man kan göra så ibland). Jag tycker så jävla mycket om dig, och du är min alldeles egna King of nyår 99 i alla fall.
Ni är bäst och jag är så glad att ha er i mitt liv och ni kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta, alla tre.
BONUS:
Storasyster Helen
Fina, omtänksamma, osjälviska storasyster. Jag kan aldrig i ord beskriva hur mycket jag saknar dig och hur ofta jag tänker på dig och på alla fina minnen. Sommaren 2010 var sorglig på många sätt men samtidigt en glädjens sommar. Du är min andra halva som kompletterar mig på ett sätt som ingen annan gör och jag älskar dig.
Dag 6 - Min dag
Home sweet home
Men idag är jag lite trött och sliten, har inte blivit allt för många sov-timmar under natten (Plus att jag sovit så jävla illa de senaste två veckorna). Men det gör inte så mycket, jag ska sova lite nu istället, när mamma vilar. Det går bra det med. Imorse köpte jag färskt bröd till frukosten på bageri så vi gottade oss ordentligt.
Latero.
PS. Jag trodde jag hade publicerat gårdagens tema på bloggen igår via mobilen, men det hade visst inte funkat. Så därför kom Dag 5 idag istället.
Dag 5 - Vad är kärlek
För mig är kärlek något stort och fantastiskt men samtidigt så jävla svårt. Men världen vore inget utan all kärlek. Det är något som det tog många år för mig att förstå. Att hur mycket jag än håller emot så kan jag inte värja mig från kärleken och jag kan inte välja vem jag vill älska. Kärleken väljer själv sina offer. Och ibland är det fruktansvärt och ibland är det bara helt fantastiskt.
Good Evening
Startade upp min dag med ett tandläkarbesök. Precis när de dragit in två feta bedövningssprutor i käften så det känns som jag har en elefants kinder och de borrat ungefär halva hålet så lägger sugen av. Jahapp, visar sig att skiten gått sönder centralt i huset och att inte en enda sug funkar. "Jaha då får vi köra lite lagning på gammeldags vis" säger tandläkarn lite käckt till mig och skrattar innerligt. Efter att ha hållt käften på vid gavel i en timme, skrikit högt av ren smärta när hon borra mot Pulpan och spännt mig så jävla hårt att jag lämnade en våt svettfläck på tandläkarstolen så var jag klar att gå till jobbet. Hade sprickor i mungipan, läppar stora som Victoria Silverstedts och en kind, öra och haka med absolut ingen känsel. Bra start på dan, oh yessss. Stackars mina kollegor, som jag har beklagat mig idag.
Nämnde jag att jag kanske har universums värsta tandläkarskräck? Och den har definitivt inte blivit bättre efter idag. Och om en vecka ska jag dit igen, yey.
Igår
Idag
Anyways. Sen har dagen flutit på. Efter jobbet drog jag ner till gymmet och brände av 8 km på 40 minuter på löpbandet innan jag körde 30 minuter core. Bra träning idag. Sen satt jag och Jempa och snacka lite skit hemma hos henne innan jag gick hem o satte igång med packandet inför morgondagen.
Imorrn blir det AW med jobbet på Pipes och sen tar jag bussen hem till skogarna.
Dag 4 - Det här åt jag idag
Havregrynsgröt med hackat äpple och jordgubbssylt med mjölk, 2 apelsiner, älgbiff, stor sallad av avocado, groddar och tomat bla, 2 ägg, en halv Pomelo, 1 pepparkaka, 1 hasselnötskaka, 1 banan.
Oro i maggropen
Sommar 2010
Laddar upp inför morgondagens tandläkarbesök med lussebullar, varm oboy och lite godis. För att det gör mig glad och det kan man faktiskt behöva på en helt vanlig orolig måndag.
Living on the edge?
Nu tittar jag på Gossip Girl. Det ska inte bli sent idag. Ska upp tidigt och iväg till tandläkaren imorgon. Fy faaan. Tyck synd om mig.
Skinny love
Men jag ska sluta gnälla nu.
Src - unknown
Dag 2. Min första kärlek
Trots allt det där så visste jag redan första gången vi gick hem med varandra att det inte skulle sluta där. Jag visste inte att jag skulle bli kär, nej det trodde jag nog aldrig, men jag visste med varenda nerv i min kropp att det var början på något som skulle fortsätta länge. Jag kämpade länge emot allt, hela tiden faktiskt. För jag var ju så fasligt rädd för att lägga mitt hjärta i dina händer, för jag visste att då hade jag förlorat möjligheten att skydda det och risken att du tappade det var allt för stor. Jag minns hur mycket jag kämpade emot. Min hjärta sa en sak och min hjärna något annat.
Jag kände mig alltid så trygg i hans famn, det var det jag gillade bäst. Älskade att somna och vakna med honom, älskade kyssarna i nacken, god morgon-pussen innan han gick till jobbet medan jag låg kvar i hans säng. Bra kvällar kunde vi käka middag och prata om sådant som betydde över 4 glas rött. Dåliga kvällar grät jag mig till sömns. Jag brukade säga till Jen att jag verkligen levde när jag var med honom. Jag hade aldrig upplevt den där känslan tidigare. Alla känslor, attraktion, kärlek, värme, ilska, besvikelse, sorgsenhet.
Men det blev aldrig vi på riktigt. Jag flyttade och han var kvar och jag bestämde mig för att inte berätta om allt jag kände och jag ställde inga krav. För ställde man inga krav kunde man inte bli besviken heller. Vi sågs när jag var hemma och hälsade på men det gjorde så förbannat ont varje gång vi skulle skiljas eller varje söndag när jag vaknade ensam i en annan stad, eller när vi pratade på telefon och hur vi för varje ord gled längre isär. Åh, hela det där året var så fruktansvärt kaotiskt och omvälvande. Jag minns hur jag under en av mina svagaste stunder ringde hem till mamma och grät hysteriskt och bönföll henne att säga hur jag skulle göra för att sluta vara kär, jag sa att jag hatade att vara kär. Jag ville veta hur hon hade gjort förr när hon bröt upp och gick vidare och jag ville ha en tidsangivelse, hur lång tid tar det, hur länge ska jag ha det så här? Men allt det där visste han naturligtvis ingenting om för jag är en stjärna på att dölja vad jag verkligen känner.
Om han vetat hur mycket han sårade mig, hur mycket jag grät och hur mycket jag saknade eller om han vetat allt det jag kände för honom. Om han vetat hur mycket jag bråkade med mig själv för att följa hjärnan, han var ju inte vad jag sökte, jag ville ha någon som var stabil, älskade bara mig och ville visa det för världen. Till slut fick jag nog, jag behövde börja leva mitt eget liv igen så jag bad att vi skulle sluta höras. Och det gjorde vi. Men han lämnade aldrig mitt hjärta helt.
Dag 1 - Presentation av mig
Och så familjen. Min underbara, varma, stora, utspridda och helt fantastiska familj. Är det något jag älskar så är det att umgås med min familj. Så många kvällar som vi spenderat hemma på femman med sällskapsspel, cigg under fläkten, älgkött, vin och en jävla massa skratt. De gånger jag mått som allra bäst har varit i de stunderna.
Förr var jag en ensamvarg. Jag behövde min egen-tid, jättemycket faktiskt. Men i Umeå ändrades allt det där. Tiden i Umeå formade mig väldigt mycket. Jag var trygg där och det var nog de roligaste 3 åren i mitt liv. Jag fick ett mycket större behov av att umgås med nära vänner och jag lärde mig nog att öppna mig lite mer för vännerna. Annars är jag dålig på det, att öppna mig för nya människor. Jag har aldrig varit tjejen som vill ha en massa löst folk omkring mig eller ytligt bekanta. Mina nära vänner och familjen betyder allt för mig.
Resor. Åh som jag älskar att resa, upptäcka nya platser och inte veta vad som väntar kring nästa hörn. Och har jag bestämt mig för något så genomför jag det, jag gör inget halvhjärtat och jag älskar mitt jobb. Jag är lyckligt lottad med att ha så mycket fina människor omkring mig men jag kämpar dagligen med att påminna mig själv det, för det senaste året har det varit svårare att se allt bra, det har mörkats av allt för mycket sorg.
Så ja, jag älskar livet, hatar döden, lever för familj och vänner, älskar mitt jobb, gillar att titta på vackra pojkar, hatar att ta farväl av människor jag älskar, tycker att Susanne Bier är en helt fantastisk regissör, älskar att läsa fina texter om kärlek, tänker mycket, gillar att baka, älskar min självständighet och trivs med att vara ensam, saknar ibland en trygg famn att krypa upp i, analyserar mycket, tycker om att träna och ta hand om min kropp, älskar att shoppa kläder och klä mig fint, rodnar ofta, klarar inte av att gräva för djupt i mitt inre, gråter oftare än någon vet, älskar mycket och intensivt, skrattar jämt åt mina egna skämt, och älskar stora glas fyllda med oboy när jag är bakis.
Tema-månad
Hoppsan så oturligt.
Hej hej hallå.
Fest igår, baksmälla idag. Lite så. Men gårdagen var rolig!
Har precis tagit en dusch. Häller på o tvättar och när sista maskinen är klar så ska jag gå ner till Jen så ska vi gå in till stan och käka något gått och ta en återställare (CocaCola i min värld).
Kjolfredag var det igår!
Igår på dagen
Förresten gjorde jag en kul grej igår. Delade taxi med en kille hem till mig. Sen hade han inga lösa pengar att betala med och chaffisen tog inte kort (seriös Taxi). Så vi åkte hela vägen bort till macken och han tog ut pengar. Sen åkte vi tillbaka till mig (vilket var helt fel håll för honom så klart). Klev ur Taxin men sen kom han på att han glömt en grej i Taxin och sprang o hämta det och jag skulle vänta. Men det gjorde jag såklart inte. Jag sprang till min port och låste upp och sprang upp för alla trappor till min lgh i gick och la mig. Och där ute stod han vid en massa likadana lgh-hus och ingen Terese i Sala Backe vid 03.30 inatt. Han trodde han skulle få ligga men tji fick han. Jag fick en gratis Taxiresa och var nöjd och glad men han hade nog inte den bästa natten i sitt liv. Vad kan jag säga? Ibland har man otur killen.
Skrattade jävligt gott och länge när jag kom på vad jag hade gjort när jag vaknade imorse.
Shane-love
Älskar bilden.
Ibland tänker jag att jag kanske skulle ta och bli lesbisk istället. Tror det skulle passa mig bättre. Känns lite mindre komplicerat. Men säg, vad är inte komplicerat med kärleken? Förutom den villkorslösa kärleken mellan en mor och hennes barn.
Helgen på intågande
Jobbat som vanligt idag och efter jobbet var jag och Jen på Combat. Fasligt tråkigt och oinspirerande pass. Galet hur stor skillnad instruktören och vilken musik det är kan göra för upplevelsen. Nej, det blir nog ingen mer combat på torsdagarna på ett tag, fy fan.
Ska visa en kul grej. Jag köpte neulash för ca 6 veckor sen. Det är en näring för fransarna som gör dem längre, mörkare, fler och tjockare. Jag har faktiskt tagit före- och efterbilder. Jag ser verkligen skillnaden och är jättenöjd. Var så trött på att mina var så slitna och få efter sommaren. Är dock irriterad på att jag inte fick till någon bra förebild (efterbilden är också kass). Hur som helst, på båda bilderna är jag nyduschad med inget smink såklart.
Före:
Efter:
Nu ska jag kasta mig i säng, supertrött.
God Natt med er.
PS Imorgon blir det Partaj. Skål för det!
Home is where your heart is
Guten Abend.
Har varit och käkat middag och sett Cornelis ikväll, skön film, men hade önskat mer originalmaterial. Sen blev det en te hos Jempa. Jag ska va i Uppis i helgen så vi passade på att planera helgen lite!
I övrigt kickade jag igång min morgon med en sväng till gymmet vid 6 imorse där jag sprang en 5-kilomentare och körde styrka överkropp. Upptäckte att jag glömt brallor efter gymmet så jag fick springa omkring i mina trikåaktiga träningsbrallor idag på jobbet. Som tur var hr jag haft en inne-dag eftersom vi sorterat alla arkivskåp.
Såhär trött ser man ut 06.00 efter en jävligt kall promenad till gymmet.
Natti.
