Dag 1 - Presentation av mig
Jag brukar tänka att jag är en fasligt komplicerad person, men så vet jag ju att de flesta är mer eller mindre komplexa varelser om man skrapar lite på ytan. Det är något jag tycker om att göra, skrapa lite på en annan människas yta, se vad som finns där under, höra andra människors livshistorier. Ofta om jag är på en fest kan jag hamna bredvid någon jag aldrig tidigare träffat och prata och lyssna i timtal. Och jag gillar att ge råd, särskilt i ett område jag inte är särskilt bra på, nämligen kärlek. Åh, jag älskar att analysera sönder andra personers kärleksrelationer. Mina egna med för den delen. Och allra mest älskar jag att göra det över 3 glas rödvin med Helena eller Jenny. Ibland undrar jag hur många timmar vi spenderat i mörkret över några glas rödvin åt att helt totalt analysera sönder pojkars beteenden, och våra egna. Det är många timmar och jag har älskat varje sekund. Om vi blivit så mycket klokare, ja det vet jag väl inte.
Och så familjen. Min underbara, varma, stora, utspridda och helt fantastiska familj. Är det något jag älskar så är det att umgås med min familj. Så många kvällar som vi spenderat hemma på femman med sällskapsspel, cigg under fläkten, älgkött, vin och en jävla massa skratt. De gånger jag mått som allra bäst har varit i de stunderna.
Förr var jag en ensamvarg. Jag behövde min egen-tid, jättemycket faktiskt. Men i Umeå ändrades allt det där. Tiden i Umeå formade mig väldigt mycket. Jag var trygg där och det var nog de roligaste 3 åren i mitt liv. Jag fick ett mycket större behov av att umgås med nära vänner och jag lärde mig nog att öppna mig lite mer för vännerna. Annars är jag dålig på det, att öppna mig för nya människor. Jag har aldrig varit tjejen som vill ha en massa löst folk omkring mig eller ytligt bekanta. Mina nära vänner och familjen betyder allt för mig.
Resor. Åh som jag älskar att resa, upptäcka nya platser och inte veta vad som väntar kring nästa hörn. Och har jag bestämt mig för något så genomför jag det, jag gör inget halvhjärtat och jag älskar mitt jobb. Jag är lyckligt lottad med att ha så mycket fina människor omkring mig men jag kämpar dagligen med att påminna mig själv det, för det senaste året har det varit svårare att se allt bra, det har mörkats av allt för mycket sorg.
Så ja, jag älskar livet, hatar döden, lever för familj och vänner, älskar mitt jobb, gillar att titta på vackra pojkar, hatar att ta farväl av människor jag älskar, tycker att Susanne Bier är en helt fantastisk regissör, älskar att läsa fina texter om kärlek, tänker mycket, gillar att baka, älskar min självständighet och trivs med att vara ensam, saknar ibland en trygg famn att krypa upp i, analyserar mycket, tycker om att träna och ta hand om min kropp, älskar att shoppa kläder och klä mig fint, rodnar ofta, klarar inte av att gräva för djupt i mitt inre, gråter oftare än någon vet, älskar mycket och intensivt, skrattar jämt åt mina egna skämt, och älskar stora glas fyllda med oboy när jag är bakis.
Och så familjen. Min underbara, varma, stora, utspridda och helt fantastiska familj. Är det något jag älskar så är det att umgås med min familj. Så många kvällar som vi spenderat hemma på femman med sällskapsspel, cigg under fläkten, älgkött, vin och en jävla massa skratt. De gånger jag mått som allra bäst har varit i de stunderna.
Förr var jag en ensamvarg. Jag behövde min egen-tid, jättemycket faktiskt. Men i Umeå ändrades allt det där. Tiden i Umeå formade mig väldigt mycket. Jag var trygg där och det var nog de roligaste 3 åren i mitt liv. Jag fick ett mycket större behov av att umgås med nära vänner och jag lärde mig nog att öppna mig lite mer för vännerna. Annars är jag dålig på det, att öppna mig för nya människor. Jag har aldrig varit tjejen som vill ha en massa löst folk omkring mig eller ytligt bekanta. Mina nära vänner och familjen betyder allt för mig.
Resor. Åh som jag älskar att resa, upptäcka nya platser och inte veta vad som väntar kring nästa hörn. Och har jag bestämt mig för något så genomför jag det, jag gör inget halvhjärtat och jag älskar mitt jobb. Jag är lyckligt lottad med att ha så mycket fina människor omkring mig men jag kämpar dagligen med att påminna mig själv det, för det senaste året har det varit svårare att se allt bra, det har mörkats av allt för mycket sorg.
Så ja, jag älskar livet, hatar döden, lever för familj och vänner, älskar mitt jobb, gillar att titta på vackra pojkar, hatar att ta farväl av människor jag älskar, tycker att Susanne Bier är en helt fantastisk regissör, älskar att läsa fina texter om kärlek, tänker mycket, gillar att baka, älskar min självständighet och trivs med att vara ensam, saknar ibland en trygg famn att krypa upp i, analyserar mycket, tycker om att träna och ta hand om min kropp, älskar att shoppa kläder och klä mig fint, rodnar ofta, klarar inte av att gräva för djupt i mitt inre, gråter oftare än någon vet, älskar mycket och intensivt, skrattar jämt åt mina egna skämt, och älskar stora glas fyllda med oboy när jag är bakis.
Kommentarer
Trackback