La-La Land -

Planeringsdag

Majas fsk hade planeringsdag idag så vi tjejer har hängt hela dan! Var på BVC på förmiddagen och sen gick vi till ett par olika lekparker, hade picknick med smörgås i regnet och sånt där. Sen åkte vi hem och kastade i oss lite lunch innan vi gick ut och lekte en stund, promenerade runt i byn och lekte i de snöhögar som finns kvar. Sen pysslade vi rätt mycket, jag och Maja. Sen lagade jag chilli con carne till oss, chilli con carne till Hollie, plommonpuré till Hollie och ris till Maja och T. Sen städade jag undan allt efter maten, plockade iordning i vardagsrum och kök och Maja plockade iordning i sitt rum och gjorde sig färdig för sömn. Jag gjorde vällig gånger två, la Hollie som numer somnar själv på en minut och sist la jag Maja med. När Tommy kom hem åt vi middag ihop (inte hunnit innan, en väldigt skrikig liten Hollie och väldigt mycket fix, ni vet hur det kan va). Och sen satt vi kvar vid köksbordet och snackade en lång stund. Förresten kom Tommy hem med en bunt tulpaner och två pomelo till mig efter jobbet idag. Sånt blir man glad av! Fin tisdag mitt i livet som nu hör! Tjipp!

2017-02-28 @ 22:25:13 Permalink Jag Kommentarer (0) Trackbacks ()

Fantastic friday

Hade en jättefin dag med tjejerna igår! Åkte pulka med grannarna på förmiddagen. Sen när tjejerna skulle sova så tränade jag (backintervaller med syskonvagn och viktväst och core). Sen efter lunch och att ha roddat världens största tvättberg tillsammans med två spralliga tjejer så åkte vi in till Stenhagen och letade upp en lekpark där vi hängde någon timme minst. Sen handlade vi lite och gick in på Lindex som hade medlemskväll och jag unnade mig en topp i för tidig födelsedagspresent. Som ni fattar med vår ekonomi nu så är presenter som kostar pengar inget att tänka på till födelsedagen men nu var det 25% och jag tyckte det var okej att jag fick nåt ändå och Tommy sa att det var ok. . Kommer fortfarande inte isärskilt många av mina gamla plagg tyvärr, jobbar på det hehe. Dessutom har jag önskat mig att min födelsedag ska vara mys med familjen och att Tommy ska laga punkan på min cykel och flytta över barnstolen så jag och Maja kan cykla under våren ❤ Förhoppningsvis kan vi investera i ytterligare en cykelbarnstol i sommar eller annars i höst när Tommy börjat jobba så kan hela familjen cykla (om jag får med mig Tommy hehe) Ehm har även önskat mig att Tommy ska bygga en eller två boxar som jag kan använda i träninge. Eller en lagom smal bänk till träningen. Men det hinner han nog inte haha

Idag har vi också haft det himla mysigt! Skjutsade in T imorse till jobbet (han ska på öl- och whiskeymässa ikväll direkt efter jobbet) och sen åkte vi vidare till en stor lekpark! Lekte dör i över en timme innan vi åkte till Willys på matmässa. Det var kul och vi fick smaka massa god mat och Maja fick ballong. Sen efter lite lunch hemma bakade vi kladdkaka med toscatäcke innan vi drog ut och lekte någon timme till. Nu har vi landat i soffan framför Frost och jag ska snart dra igång och fixa middag! Så fina dagar! Tack livet!

2017-02-25 @ 17:07:06 Permalink Jag Kommentarer (1) Trackbacks ()

Ny dag, nya tag

Snöstorm ute. Så typiskt när vi planerat för tjejhäng hemma hos Stina. Får se om jag vågar bege mig ut i snöstormen ikväll eller inte. En bilolycka till är det sista vi behöver. Har tränar idag och nu ligger jag och kollar på sex in the city och underhåller Hollie. Det är en trevlig rutin vi har infört. Hollie äter innan 12 och sen äter jag framför sex and the city innan vi hämtar Majaan 👌🏼

Annars har vi inte gjort mycket idag. Tränade och duschade medan Hollie sov bara. I måndags däremot! Då gjorde jag 3 olika puréer till Hollie att frysa in, heja mig! Tommy jobbar i helgen så han är ledig imorgon. Hoppas få sticka iväg till gymmet en stund imorrn för lite egentid!

2017-02-22 @ 12:34:00 Permalink Jag Kommentarer (0) Trackbacks ()

Sorg

När jag blundar kan jag precis minnas känslorna, den outhärdligt förvirrande sorgen och psyket som inte vill ta in det som läkaren just berättat för oss. Jag minns hur vi kramar varandra hårt hårt alla tre och tårarna rinner, där vi sitter med läkaren i det lilla rummet på sjukhuset. I rummet som vi bara några månader tidigare fått ta emot den fantastiska nyheten att mammas kropp har svarat på tablett-behandlingen och ska få vara kvar hos oss en stund till.

'Till slut kommer man som läkare till en punkt när man behöver sätta stopp för behandlingen. När det inte är värt att fortsätta utsätta kroppen för mer hårda behandlingar utan istället råda till att ta tillvara på den sista tiden man har i livet. Låta kroppen få vila och förbereda sig för slutet. Det är där vi är nu, säger han. Det är dags att låt kroppen få vila och för dig att ta tillvara på den sista tiden med din fina familj.' Så säger han och ser sorgset på mamma och sen på oss, mig och Mats och vi kramar om varandra som om det gällde livet, vilket det också gjorde. Även om vi nog alla kände på oss det så var det som att hela världen rämnade i den stunden. Ändå var jag glad att jag var med, att jag fanns där, att jag fick ta emot beskedet tillsammans med mamma och Mats och för att vi kunde stötta varandra. Att få ta emot beskedet som förmedlades på ett så otroligt bra och varsamt men framför allt ärligt sätt från en fantastisk läkare. Alla som går igenom ett liknande sorg och mörker borde få ha en läkare som han. Tacksam för hans ärlighet och medmänsklig och på ett fint sätt finns han delaktig i ett minne som rispar i hjärtat.

Idag är en sån där dag när sorgen river och skär i bröstet. Blev tipsad om ett vinterprat om sorg som jag lyssnat på efter dagens träning och det väcker minnen som föralltid är inpräntade i minnet men som jag bara plockar fram när jag måste.

2017-02-21 @ 11:56:28 Permalink Jag Kommentarer (5) Trackbacks ()

Läggdags?

Jobbar med att Hollie ska somna själv i sin säng om kvällarna just nu. Började Igår och då gick det finfint. Och just precis nu lyssnar jag på lugna andetag och jag anar att hon knoppat in på egen hand kväll nummer två. Tog uppskattningsvis 10 minuter. Hoppas det fortsätter så. Hon har druckit välling i mitt knä för kvällsmys och sen har jag direkt flyttat över henne i egen krubba.

Helgen har varit fin och vi har haft finbesök av Tommys mamma och morbror. Maja och ahollie (och vi!) har blivit ordentligt bortskämda i vanlig ordning ❤

Jag har varit på gymmet både igår och idag för jag har blivit gratis medlem i två veckor på actic via Ica-kortet. Lyx för en småbarnsmorsa. Nu ska jag kila ner och slänga mig i soffan medan Tommy läser godnatt-sagan för Maja. Har haft en gryyyyyym träningsvecka så den förtjänar göttigt soffhäng nu🌟

Natti

Maja fick superfina hemstickade tröjor i ett paket i veckan! Hur glad blir man för sånt liksom?! Gladast! Ligger så mycket kärlek i egengjorda grejer, det bara är så🌟

2017-02-19 @ 19:33:08 Permalink Jag Kommentarer (0) Trackbacks ()

Halvtomt eller halvfullt

Inser själv att det var ett gnälligt inlägg av mig tidigare. Vänder man på steken så ser man det som att morfar blev allvarligt sjuk men är på bättringsvägen sakta men säkert. Tommy var med om en trafikolycka som kunde gått väldigt illa om han inte varit en säker bilförare och haft turen på sin sida. Vi fick stå för självrisken själva för att den som körde på var en skithög, MEN! Vi fick ut pengar för att köpa en ny likvärdig bil via försäkringen.

Allt det där andra men att vi får vända lite extra på slanatrna nu, det är ju för fan en piss i havet jämfört led allt som kunde ha hänt. Den här deprimerade perioden jag legat inne med det senaste halvåret har inte precis eldat på min positiva sida om man säger så 😏 Ser fram emot att få tillbaka mig själv längre fram! Nu jobbar jag vidare på att se på livet mer som halvfullt än det tråkiga halvtomt. Tjipp

2017-02-17 @ 20:10:27 Permalink Jag Kommentarer (0) Trackbacks ()

Fredagstankar

Vi har lyckats överföra vår härliga fredagsfeeling till Maja. Imorse sa jag att det är fredag och hon bara: Neeeej mamma, Och skrattade, som att det var det tokigaste hon hört. Jag sa till henne att jo, det är verkligen fredag. Då blev hon såååå glad och ville direkt börja leka massa saker och att vi skulle dega. Älskade lilla mystjej. Hollie ligger på golvet och övar på att krypa. Tålamodet den tjejen ligger inne med ändå, hon har ju kämpat i en månad nu och fortfarande kommer hon inte många centimeter framåt, även om hon är rörlig och rör sig bakåt och åt sidorna och sätter sig från liggande. Men att krypa, det går liksom inte haha

Tommy var ju med om en bilolycka i början av januari. En annan bil kom över på hans vägbana och han fick väja ner i diket. Trots det så körde den andra bilen in i honom och vår bil fick skrotas. Vi har haft hyrbil flera veckor och nu tillslut köpt en ny med försäkringspengarna. Och så fick vi förra veckan veta att det jävla aset som körde in i Tommy ljuger och säger att det var Tommy som körde in i honom varpå vi förlorar både stilleståndskostnader och får betala 6000 kr självrisk. Det känns bara så jävla pissigt, att få betala för någon annans jävla vårdslöshet. Är ofantligt tacksam för att Tommy mår bra och hade tur, det är alla gånger det allra allra viktigaste. Men det känns ändå pissigt. Är så jävla less på att leva fattigt hela jävla tiden. Vi har aldrig levt ett ekonomiskt utsvävande liv och alltid sett till att inte låna pengar osv. Har därför sett till att ha en buffert inför båda graviditeterna för att inte behöva känna ekonomisk stress. Planen var att den skulle räcka till sommaren då det kommer en ny buffert med skatteåterbäringen osv. Därför är jag så jävla ledsen och förbannad på den där jävla idioten. Hoppas karma hoppar upp och biter dig i arslet din jävla idiotjävel. Vi klarar oss, men min hatsituation är när jag inte känner en trygghet genom att ha en buffert i ryggen. Och när man vänder på varje jävla spänn. Nu går jag bara och håller tummarna för att inget ska hända som påverkar oss ekonomiskt, att bilen håller ihop osv. Plus att jag behövt ta fler föräldradagar. Tidigare har vi hållit nere antalet dagar för att de ska räcka längre och istället använt av bufferten vid behov. Sådana här gånger är man orimligt nöjd över att hyra ett hus och inte äga det.

Nu är jag trött på oturen som rullat på sen det här året började (morfar sjuk, bilolycka, oväntade utgifter osv). Kan det snälla vända till vår fördel snart eller!

Med vänlig hälsning,

PMS-monstret

Skriv inläggstext

Något bra med allt det här? Jag har bara lagat egen mat till Hollie i veckan och malt egna havregryn för att dryga ut gröten. Jag har gjort morotspuré, ärtpuré, potatismos och kyckling/tomatgryta plus plommonpuré i vanlig ordning! Heja hej dig lilla supermamma!

2017-02-17 @ 09:03:27 Permalink Jag Kommentarer (1) Trackbacks ()

Hej

Usch, den här bloggen har blivit så negativ och något helt annat än den var från början. Men vad kan jag säga. Den är ju lite som en dagbok och speglar väl hur jag mår över tid helt enkelt.

Idag vill jag skriva för att det varit som idag, jag har haft härlig energi i kroppen och har precis lagt en väldigt fin vän med många vänner bakom mig. Har jobbat på att vara ute i solen mycket nu när den äntligen visat sig lite och inbillar mig att jag redan känner mig piggare och gladare. Placebo eller inte, underbart hur som helst.

I fredags blev vi spontaninbjudna på hemmalagad pizza av grannarna. I lördags lekte vi ute, jag tränade ben och sen hängde vi hela eftermiddagen och kvällen hos Stina och Jerker med hela gänget inklusive alla barn. Barnen lekte förvånansvärt jättebra och vi käkade tacos och fruktsallad som snackade ikapp en massa. Och så utvärderade vi året 2016 som för några av oss var lite av ett skitår och som det har känts skönt att få vinka adjö till. Vi läste målbilden vi skrev för över ett år sedan och för några av oss stämde det helt med hur året blev och för andra stämde det nästan inte alls. Så kan det va. Fint med någon slags målbild ändå men sen händer ju livet och det kan man inte alltid påverka. Det kändes härligt att reflektera över det tillsammans med vänner man valt att släppa inpå livet och våga dela de lite mer inte tankarna.

Söndagen gick i lekens tecken. Vi var ute mycket och spelade massa fotboll i solen och åkte massa pulka. Sen kom Robin och Julia på kaffe och fika. Sen var plötsligt helgen slut och jag somnade när jag nattade Maja. Så otroligt trött senaste veckan och förra veckan la jag mig mellan 20-20.30 tre kvällar!

Lite bilder!

PS. Idag pärlande Maja ett eget armband till sin pappa på alla hjärtans dag! Och så var vi ute och lekte i solen i nästan två timmar efter förskolan, bara en sån sak!

2017-02-13 @ 20:26:08 Permalink Jag Kommentarer (0) Trackbacks ()

Jag älskar dig min finaste Hollie❤

Jag älskade att vara hemma med Maja. Dels hade vi det så otroligt mysigt tillsammans, Maja var så lugn och flexibel och dessutom både tränade vi och hittade på massor av annat om dagarna.

Sanningen är att det är nåt helt annat den här gången och det är ibland svårt att förstå hur olika det kan vara. Det är svårt att känna som jag gör, att jag är helt galet uttråkad och understimulerad en ganska stor del av tiden. Dels är det annorlunda att bo här ute. Det kräver alltid bil att ta sig någonstans och vi har alltid kort om tid. Jag ska förklara.

Jag har aldrig klätt på Hollie utan att hon gråtit och vänt och vridit sig.

Jag har aldrig klätt av Hollie utan att hon gråtit och vänt och vridit sig.

Jag har aldrig tagit på henne ytterkläderna utan att hon gråtit och försökt komma loss och jag har aldrig tagit av henne dem utan detsamma.

Jag har aldrig satt henne i babyskyddet utan att hon gråtit och spänt sig som en båge. Jag har heller aldrig tagit ur henne ur skyddet utan gråt.

Jag har aldrig lagt henne i vagnen utan att hon gråtit.

Jag har aldrig bytt blöja på henne utan att hon spänt sig och gråtit.

Jag har aldrig satt henne i matstolen utan att hon gråtit och oftast inte hunnit mata tillräckligt snabbt så därför har hon också gråtit.

Jag kan i princip aldrig lägga ner henne på golvet utan att hon gråter och är jättemissnöjd.

Det innebär att det blir typ 50 tillfällen per dag när jag vet redan innan att nu blir det gråt och missnöje och vi får stressa i vanlig ordning. Jag har alltid tyckt det är otroligt jobbigt med bebisskrik precis som jag avskyr att höra andra människor bråka. Sakta men säkert bryter det ner mig att dag efter dag och timmme efter timme gå igenom alla de 100-tals moment när jag stålsätter mig redan innan för skriket. För sakerna ovan måste ju göras. Minst två gånger per dag ska vi i och ur bil, på och av med kläder när vi lämnar och hämtar Maja. Jag ska mata henne minst 2 ggr dag och jag behöver gå på toa/laga mat/äta lunch varje dag och varje dag ska hon i vagnen för vila. Och folk undrar varför vi bara sitter hemma och häckar. Kanske för att en extra gång med alla de momenten tar sönder mamman lite mer. Kanske för att klä av/klä på/mata/sätta i babyskydd bland andra människor är ännu mer frustrerande än att göra det ensam.

Jag har aldrig haft de där känslorna av att vilja kasta ut Hollie. Och jag är inte arg på henne för det utan accepterar att detta är den hon är. På nåt sätt ligger det inte hos henne utan hos mig, hur jag får korsslutning i hjärnan av skriket jag både förväntar mig och får vid varje litet moment varje dag. Hur jag glömmer skötväska när jag tar med barnen och hälsar på nån, glömmer vaccinationskortet när vi ska till BVC och glömmer bort att ge den varma mjölken medan den är varm för det är så skönt när hon råkade somna och sover en stund.

Mellan alla de här gångerna är hon som en sol. Glad som en lärka, aktiv och sugen på att upptäcka. Helst vill hon stå i mitt knä och hoppa och greja och ibland funkar det att jag sitter med henne på golvet. Och hon älskar älskar att hänga med Maja vilket är min eftermiddagsräddning. Då kan de va i Majas rum ganska långa stunder emellanåt så jag hinner fixa i köket och laga mat en stund. Eller så ligger vi på golvet alla tre. Jag och Maja målar eller bygger klotsar/lego och Hollie tittar på. De stunderna älskar jag, när vi alla är nöjda och har det mysigt.

Jag är arg på mig själv på tankarna jag tänkt om andra föräldrar med gnälliga barn. Jag har tänkt att: ungen måste väl kunna ligga själv en stund. Jag har nästan hånskrattat när folk säger att de inte kan duscha när de är med bebis. Tänkt att Man måste lära dem att acceptera det. Det gick hur bra som helst med Maja. Fast nej, det är inte så. Tro mig att jag inte är mamman som lyfter upp ungen direkt hon skriker. Tro mig att jag går på toa eller tar en dusch om jag måste fast hon ligger på golvet och skriker och att jag klär på Maja och pratar med henne trots att Hollie ligger missnöjd i babyskyddet. Att jag byter blöja och klär på kläder hyfsat kvickt numer trots en skrikande bebis som försöker komma ur mitt grepp. Men att jag har gjort alla de sakerna sen hon föddes har inte hjälpt ett dugg, alltså inte gjort att hon på minsta sätt vänjt sig. Det handlar inte om att vänja. Det handlar nog om att rida ut stormen, fortsätta gå på toa när man behöver men också försöka ge så mycket av sin kärlek som man klarar. Tillåta sig att sitta med tårar som rinner och en missnöjd bebis på golvet. För att man vara inte orkar mer just precis nu. Sen samlar man ihop sig, plockar upp sitt lilla hjärta, kramar om lite extra och fortsätter med en dag som ser ut exakt som den föregående. Accepterar och går vidare och fortsätter göra så gott man kan.

Det må vara såhär för många och vanliga människor kanske inte tycker det är jobbigt. Men jag kan bara känna det Jag känner och Jag tycker det är så otroligt jobbigt och tufft. Jag vet också att vi har det bra. Hollie ÄR nöjd när hon är hos mig, när jag leker och stimulerar henne och när hon är uppmärksammad av Maja eller Tommy eller någon annan närstående. Därför får många uppfattningen om att Hollie är en sån lugn och 'snäll' tjej (vad nu snäll har med saken att göra? Man kan väl vara snäll även om man är extra tydlig med olika behov.) för när vi hälsar på hos andra ser vi till att hon är ordentligt uppmärksammad och stimulerad hela tiden. Men en vanlig dag hemma kan man inte sitta 6 timmar och konstant underhålla en bebis. Man ska tvätta, städa, laga mat, äta mat, klä på sig, gå på toa, finnas där för barn nr två osv.

De säger att det är tufft att bli tvåbarnsmamma. Jag säger att tack gode Gud att jag är tvåbarnsmamma och har en klok liten Maja som älskar sin lillasyster mer än allt och hjälper till hur mycket som helst med henne.

Wow, det blev långt. Det är som ett brev till mig själv om några år när jag behöver kolla tillbaka och få en bild av hur jag mådde och hur bebisåret var med Hollie. Hollie som ger oss så mycket glädje och kärlek och som vi älskar till Max! Den mest självklara och fantastiska lilla busungen i vår familj tillsammans med Maja ❤ Det är vad jag kommer minnas och det där ovan är bara en liten påminnelse hur allt kändes mellan leendena, leken och buset, det där som finns bakom ytan och som man varken pratar om eller känner för att minnas.

2017-02-08 @ 09:40:24 Permalink Jag Kommentarer (1) Trackbacks ()

Veckor, dagar, timmar, minuter

Dagarna fylls av att mata bebis, laga mat, tvätta, plocka iordning och träna. Är inne i en sjukt tråkig tristess när jag bara vill kräkas på alla vardagssysslor. Ska jag vara ärlig så hatar jag den här mata bebis-perioden. Känns fan som att jag inte gör annat än att tillreder mat och matar Hollie. Till råga på allt så är hon stenhård i magen så då gäller även att göra och mata med plommonpuré varje mål med. Gör egen puré på ekologiska katrinplommon vilket känns bra iaf. Ah well, vilka i-landsproblem va. Är bara sjukt less på allt just nu och längtar till jag börjar jobba och får göra nåt annat, träffa folk och använda hjärnan en aning. Känns väldigt mycket som att jag har pms.

Iaf så var finaste barbro här helgen som gick. Hon gav energi och det var fantastiskt mysigt att hänga och att se hur mycket barnen tycker om henne. Så glad at vi har henne i vårt liv❤

Fick vår nya bil i torsdags. Tommy krockade ju vår andra för några veckor sedan. Tack och lov gick det bra med Tommy men bilen blev bara skit.

Tommy slutade tidigt idag så han och barnen gick ut i eftermiddagssolen en stund medan jag förberedde middagen. Idag är första dan på evigheter som solen visar sig. Bara en sån sak! Måste försöka vara ute mycket i solen de få dagar den visar sig, kanske kan hjälpa humör och livsgnista en aning på traven. Började idag led en timmes promenad med viktvästen.

Vi har ju haft dop med! Bara Jonas kom från min familj men jag är så himla glad att just han ville komma! Sen kom det några från Tommys familj och så våra grannar och finaste Jen och Viktor.

Jenny blev Hollies gudmor och läste en sån himla fin dikt på dopet som hon själv valt ut och ändrat för att passa henne och Hollie. Blev alldeles tårögd❤

Jag ska gå i din skugga om du faller finns jag där.

Sen ska jag lyfta dina händer och säga där ser du själv hur stark du är.

Jag ska ge dig en gloria som lyser upp vart än du går. Sen ska jag lyfta dina händer och säga där ser du själv hur högt du når.

Att få ett litet gudbarn, är en gåva och en ära

Att man är så betrodd, att stå ett liv så nära.

Man länkas till varandra med ett gudomligt band. Så själsligt är man nära fast man bara ses ibland.

Och även i det tysta finns det alltid kvar

Att man känner något särskilt för det fadderbarn som man har.