La-La Land

Jag har det så jäkla bara att jag inte bara har en bästa vän utan TRE. (Jag måste varit fasligt snäll i ett tidigare liv.)


Jen-Bunney
Lärde känna varandra under sena nätter på Umeås klubbar eller sena eftermiddagar när vi var bakis och låg och skrattade på golvet hemma i någon av våra lägenheter på Baltic. Men det tog 2 års tid av sena nätter, fest, skratt, häng, träning och allt det andra innan det klickade på riktigt. Det var under sena kvällar med C-uppsats på Lindells Café det hände på riktigt. Du, jag och två surrande datorer ända tills de stängde och en stund efter det. Du har funnits där för mig under hela det här året på ett sätt som ingen annan har. Det var du som kom och hämtade mig på jobbet när jag föll ihop i en gråtande och skakande liten hög på golvet 13 november 2010. Du plockade upp mig, styrde upp mig och satte mig på ett tåg hem till Värmland och gjorde allt jag behövde där och då. Du har hållit mig i handen under hela den här resan och funnits där precis hela tiden och du betyder så fruktansvärt mycket. Vi har skrattat ihop, gråtit tillsammans, flörtat med killar på krogen, analyserat pojkars beteenden över så många glas rött att vi inte längre kan räkna dem och vi har haft vardagslyx på vårt älskade Tilltugg!


Helena
Vi hittade varandra direkt i 1:an på gymnasiet. Två rebelliska men sansade tonåringar utflugna till varsin egen lägenhet. Vi fann varandra över ett par glas vin och Larsa i högtalarna. Vi snurrade in på Arena och såg vår första Larskonsert tillsammans. Flera år senare tog vi bilen till vår kanske 4:e spelning med samma karl, spenderade natten i sovsäckar i en bil på en ödslig parkering i Eskilstuna och ett annat år missade vi en fest på Platens i Lkpg med samma snubbe som hedersgäst. Otaliga är de timmar vi analyserat allt från pojkar till familj och vänner. 2004 drog vi ut och såg världen tillsammans, festade som galningar i Thailand, åkte en galen färja på stormiga vatten i Nya Zealand och bilade från Sydney till Byron Bay med en galen brud. Fy fan vilka tider, vilka minnen, det var du och jag mot världen och jag älskade varje sekund. Fast vi inte längre ses så ofta så känns det alltid lika självklart när vi gör det och du har betytt massvis för mig genom åren och ger alltid de bästa råden när jag är full av funderingar.


Kingen (Erik)
Den här historien började på en filt vid Klaxsjön över en tidning och ett gäng kanelbullar en varm sommardag i juni -94, när jag precis flyttat till Faggan. Först var jag hemligt kär i dig och sen var du kär i mig och sen övergick det till en helt fantastisk vänskap. Det är unikt det vi har, för vi har verkligen haft våra upp och nedgångar. Under din 3 år långa relation hördes vi knappt alls men under de senaste åren ses vi allt mer och det är alltid så jävla kul när vi går ut tillsammans. Oftast är det bäst med bara en spontan kväll. Du och jag och ett par vinare, ett par cigg på balkongen och larsa i högtalarna och sen ut och dansa loss på krogen sista timmen om lusten faller på. Eller en filmkväll eller bio eller en öl på Pitchers. Och så kan vi prata om kärlek för du fattar hur killar ser på det och jag fattar hur tjejer är. Och så fattar du känslan av att gå upp på morgonen löningsdagen och betala alla räkningar bara för att ha det gjort eller köra chips i soppåsen-tricket (du vet vad jag menar, och vi snackar inte om det, vi bara vet att man kan göra så ibland). Jag tycker så jävla mycket om dig, och du är min alldeles egna King of nyår 99 i alla fall.

Ni är bäst och jag är så glad att ha er i mitt liv och ni kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta, alla tre.


BONUS:
Storasyster Helen
Fina, omtänksamma, osjälviska storasyster. Jag kan aldrig i ord beskriva hur mycket jag saknar dig och hur ofta jag tänker på dig och på alla fina minnen. Sommaren 2010 var sorglig på många sätt men samtidigt en glädjens sommar. Du är min andra halva som kompletterar mig på ett sätt som ingen annan gör och jag älskar dig.