La-La Land

Jag kan inte sova.
Ikväll har den personen jag älskar mest på denna jord lämnat mig och alla andra som älskar henne för en evig vila. Aldrig mer ska du torka bort tårarna på mina kinder när jag är ledsen, glädjas med mig när det kommer glada nyheter, skaka i huvudet åt mina tokiga fyllehistorier eller dela med sig av kloka kärleksråd. Aldrig mer får jag krypa upp och bli tröstad i din trygga famn och aldrig mer får jag höra dig skratta. Aldrig mer ska jag höra dig säga att du älskar mig och aldrig mer får jag berätta hur mycket jag älskar dig.

Men det är ju nu jag behöver dig mamma, din trygga famn. Snälla, bara en kram och säg att det kommer bli bra, att jag kommer ta mig igenom det här. Att jag är din lilla tjej men att jag är stark, för jag är ju din dotter och jag kommer klara det här.

Man tror att man kan förbereda sig. Men det kan man inte. Ingen kan förbereda sig på döden och all den smärta den för med sig. Det gör ont i precis varenda liten nerv i hela kroppen och inget, ingenting alls kan få den smärtan att försvinna eller ens minska utom tiden. Och så förstår jag att från och med nu måste jag lära mig att somna och vakna med ett trasigt hjärta som förblöder. Varje kväll och varje morgon. Och imorgon när jag vaknar kommer jag vakna upp till en helt ny mardröm än igår. Och varje dag efter det.

Och jag älskar dig mamma mer än du någonsin kommer förstå och i mitt hjärta kommer du alltid ha den mest speciella platsen, ända tills den dag jag dör.