La-La Land

Blankt vitt ark och markören som blinkar. Det är så svårt att skriva något när man känner sig alldeles tom och alldeles fylld av känslor på samma gång. Julen har varit fin, det har den varit men du har fattats mig mamma. Den allra bästa och viktigaste personen i mitt liv har jag saknat mer än ord kan beskriva. Jag tror inte jag har förstått det helt än. Att du är borta, att jag aldrig mer får höra ditt skratt, att den som betyder mest i min värld aldrig mer kommer tillbaka. Ett helt liv som jag ska leva utan dig och det värker så i hjärtat när jag tänker på det. Så ibland försöker jag att inte tänka, för ibland gör det helt enkelt för outhärdligt ont. Istället träffar jag en vän, skrattar åt ytliga skämt och tar några öl för mycket och röker alldeles för många cigg medan jag gråter inombords men ler på utsidan. Och begravningen skrämmer mig mamma. Aldrig har jag varit så livrädd för något som för vad som väntar oss på torsdag. Det finns dagar som jag undrar hur jag ens ska kunna ta mig igenom det och komma ut levande på andra sidan. Men det gör man, det vet jag, för det har du sagt till mig.

Jag saknar dig mamma.