La-La Land

Annars då? Körde ett svinhårt benpass igår. Mina ben och rumpa döööör av smärta och stelhet idag, det är liksom inte ens kul. Imorse körde jag således något helt annat, nämligen ett ryggpass. Varvade övningarna med hopprep, 100 hopp i taget, för att även hålla pulsen lite mer uppe. Avslutade passet med ytterligare lite hopp och supersettade det med mage på pilatesbollen. Mkt nöjd med morgonens effektiva och hårda pass.

 

På tal om träning. Tänkte på det här med Instagram. Har börjat analysera mig själv lite när det gäller Insta. jag har ju hela sommaren postat en massa bilder från alla mina träningar. Inser så sent som nu att anledningen till detta väldiga postande är att jag tyckt det varit så kul med ett ställe där det finns likasinnade, som också verkligen ÄLSKR sin träning och att prata och dela med sig av den. Ett ställe där det är okej att träna nästan precis varje dag just för att man mår så bra av det och har så kul. För alltid förr har jag känt att folk haft så jävla mycket åsikter om träningen, min alldeles egna träning. Att jag tränar för mycket eller att jag tjatar om träning osv. Dessutom har det inte varit helt accepterat att prata öppet om hur mycket man tränar för det har nästan varit lite fult. Folk kan inte hantera att någon tränar mycket faktiskt helt enkelt för att hon mår så jävla bra av endorfinkickarna, den grymma konditionen, att fixa vardagsstyrka med en klackspark och att också träna för att vara belåten med sitt yttre.

Hur som. Trodde jag hittat ett ställe där det var okej att snacka om det. Men nu är det istället ett tjat om att 'vad mycket du tränart plötsligt då' (inte ens sant, har alltid älskat min träning och tränat mycket). Eller 'gud vad mycket träningsbilder du lägger upp hela tiden. Vem tar ens alla de där bilderna??'. eller ' Fan du ger mig sån ångest när du härjar med dina träningsbilder på Insta'. Jag blir så jävla trött. Varför i helvete kan man inte bara vara glad för att en annan person mår bra och har kul och har ett intresse. Om ens intresse är god mat eller golf så är det helt okej att lägga upp bilder men om det är träning, ja då är man en jävla träningsnarkoman som stressar alla ens vänner. Vänner som 'ickegillar' precis alla träningsrelaterade bilder. Ja det är trist faktiskt. Allt jag vill är att inspirera andra att känna sån underbar träningsglädje som jag själv gör. Att alla ska få känna på endorfinkickarna. Att man ska bli glad och sugen på att själv träna. men så blev det visst inte. Och det borde man ju kunnat lista ut. Sverige och den där jävla missunnsamheten. usch och fy. Och summan av det hela är en sakta men säker nedtrappning av träningsbilder på Insta. Skönt va? nu slipper ni stressas när ni vräker godis från sofflocket :) (Vilket by the way aldrig har varit något jag dömt någon för. Smågodis är det bästa jag vet!)

 

Sådär, nu fick jag avreagera mig lite med.

Avslutar med lite täningsbilder!

Over and out.