La-La Land

Jag är inne i ett ärende på jobbet som jag är väldigt involverad i och för tillfället känner jag mig lite disträ, kan inte riktigt släppa det. Det var väldigt länge sedan jag gick in så i ett ärende och jag hade nästan glömt hur det känns. Det knyter an till minnen från personliga och känsliga delar i mig och jag har helt enkelt svårt att släppa det och att inte involvera mig känslomässigt. Det gör mig lite mer skör och lättretlig än vanligt och jag sover illa.

Och jag tänker på mamma mer än jag gjort på länge. Jag saknar sådär så det gör fruktansvärt, outhärdligt ont och jag kippar efter andan emellanåt. Såg en mor med sin kanske 12-åriga dotter här om dagen och det väckte så mycket saknad att det gjorde ont och jag fick stanna upp och dra efter andan. Har tryckt undan allt ett par månader men nu sipprar det sakta upp till ytan igen och jag saknar saknar saknar saknar.

 

Det har gått ett och ett halvt år och den där ilskan och hjälplösheten och outhärdliga saknaden i mig sitter kvar som berget.