Crybaby
Har haft en fantastiskt fin helg med bästa Helena i Skövdes urskogar. Vi har ätit god mat, snackat massor över ett par glas rött, promenerat i skogen, plockat svamp, sett film, garvat, snackat minnen, drömt oss bort till kommande resor. En riktigt skön tjejhelg helt enkelt! Satan vad jag behövde det efter den här intensiva sommaren! Sen kom jag ut på en riktigt skön löprunda i skogen. Fan vad jag älskar att springa i skogen, kan aldrig jämföras med stan.
Lite bilder.
Frulle.
Hemmagjorda fruktdrinkar!
Helt fantastisk chokladmousse som Helena gjorde!
Herr Kantarell.
Helena!
Mitt ansikte försvann i solen i skogen.
Söndagssnacks i solen på verandan!
Söndagshäng.
Lite olika svampar.
Jag & svampen!
Såg en luftballong på väg tillbaka till Uppis, när jag satt på tåget. Tänkte att det nog är dags att trotsa höjdskräcken och testa det. Man måste våga lite ibland för att känna att man verkligen lever.
Tågresan hem ägnade jag åt att läsa ut boken "Fortfarande Alice". Satt och grät nästan hela vägen till Stockholm. Både över boken och sorgligheten i människors livsöden och över mig själv och över saknaden efter mamma som kom över mig sådär som den gör ibland, när det helt enkelt inte går att hejda. Tur tåget inte var helt överfyllt tåg, jag fick ha mina två säten för mig själv. Ingen vill väl sitta bredvid en hormonell Crybaby haha
-----------------------------------------------------
De här väntade på mig när jag kom hem, lika fina som när jag åkte i fredags. Fint.
Lite bilder.
Frulle.
Hemmagjorda fruktdrinkar!
Helt fantastisk chokladmousse som Helena gjorde!
Herr Kantarell.
Helena!
Mitt ansikte försvann i solen i skogen.
Söndagssnacks i solen på verandan!
Söndagshäng.
Lite olika svampar.
Jag & svampen!
Såg en luftballong på väg tillbaka till Uppis, när jag satt på tåget. Tänkte att det nog är dags att trotsa höjdskräcken och testa det. Man måste våga lite ibland för att känna att man verkligen lever.
Tågresan hem ägnade jag åt att läsa ut boken "Fortfarande Alice". Satt och grät nästan hela vägen till Stockholm. Både över boken och sorgligheten i människors livsöden och över mig själv och över saknaden efter mamma som kom över mig sådär som den gör ibland, när det helt enkelt inte går att hejda. Tur tåget inte var helt överfyllt tåg, jag fick ha mina två säten för mig själv. Ingen vill väl sitta bredvid en hormonell Crybaby haha
-----------------------------------------------------
De här väntade på mig när jag kom hem, lika fina som när jag åkte i fredags. Fint.
Kommentarer
Trackback