La-La Land

Jag tog kort för mitt id-kort igår och idag hämtade jag ut den färdiga id-brickan. Jag var tvungen att kolla 2 ggr för jag trodde först inte det var jag på kortet. Ögonen var alldeles tomma och glansiga och det såg ut som att jag grät på kortet. Och det gjorde jag väl också, det gör jag varje dag men mest inombords. Jag visste bara inte att det syntes så tydligt på utsidan.
Jag frågade mamma hur det kan vara så, att jag visar alla mina känslor som en öppen bok medan andra kan gråta hur mycket de vill på insidan utan att det syns alls. "Jag vet inte, men du har fått det från mig" sa hon bara. Och det är väl så det är, när det kommer till känslor är vi lika, jag och min mamma.