La-La Land

Eller kommer gräset för alltid att vara grönare någon annanstans i min lilla värld? Det återstår att se helt enkelt. Har bara så svårt att se det just nu. Mig, i en liten perfekt bubbla, lycklig och helt nöjd med tillvaron. Jag har alltid strävat någonstans, efter något bättre, större, grönare. Det är fan konstigt alltså. Jag vill inget hellre än att bara vara lycklig och helt nöjd, men precis när alla bitar börjar falla på plats så inträffar någon skit. Så är det jämt, precis varje gång som jag nästan nästan nuddar den där lyckoruskänslan, då faller jag tillbaks till marken igen. Eller är det kanske bara verkligheten jag landar i? Vad söker jag egentligen, vad famlar jag efter? Något ouppnåbart eller har jag bara en jävla otur jämt, eller väljer jag alltid den brokiga vägen? Ja, jag vet fan inte. Jag vet bara att jag är en ständig jävla sökare.

Ensamseglarn

God natt.