Im wondering which way to go
Kan inte någon bara ta och lyfta upp mig ur mitt sammanhang och placera mig någon helt annanstans. Jag längtar bort, hem, iväg, framåt, bakåt. Men allra mest hem. Samtidigt som jag längtar bort. Konstig, obestämbar känsla. Odefinerbar skulle jag kalla den. Ibland får jag en sån stark känsla av längtan efter att bara skita i allt och dra. Sen kommer jag på att jag inte vet vart jag skulle dra. "Till Australien" är första tanken. Snabbt påföljande tanke nr 2 är "Inga pengar". Tätt följt av tanke nr 3: "verligheten funkar inte så." Tråkigt men sant. Så tråkigt att jag kräks lite inombords faktiskt.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Innan jobbet i fredags. Jobbkjolen har åkt på.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Dagen har spenderats på stranden. Det ser numer ut som jag har en konstant vit bikini på mig. Är faktiskt rinktigt brun i år, men oj så snövita mina boobs är. Men så är det. Man solar inte topless på stranden i Simpan om man bor här. Tro mig jag har testat. Låg kanske 20 minuter o slumra till, sätter mig upp och ser mig omkring, "Tjena grabbarna från gymmet" på ena sidan "Tjena pojkarna som jag träffat på krogen" på andra. Strax efter att jag snabbt som attan dragit på mig bikinitoppen dyker A upp, tätt följd av L och V. Den missen gör Alexandersson inte om. Lever man i en småstad får man leva med snövita bröst, det bara är så.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Way out West i helgen med min favorit Jen Bunney och alla andra fina. Hur bra är det inte. Som jag sett fram emot denna helg!
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Äh, jag är kluven. Det är "One of those days". Ja ni vet, ni som känner mig på riktigt. Känner mig liten och ensam i en stor värld. Det är då jag som allra allra mest längtar hem till mor och hemmets lugna vrå.
Men allt löser sig. Känslan har funnits hos mig förr och den har samtliga gånger försvunnit sakta men säkert för att några dagar/veckor/månader senare återkomma. Jag är van.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
En bild från den helt totalt spårade Valborgshelgen -07. Som vi ägde då du Rosell. 4-dagars som hette duga. Utdrag ur Guesswhat-bloggen: "Helèn kom på att det är lite som att komma hem från en charterresa, o så är det kanske..Festat, träffat sköna människor o haft nada tidsuppfattning. Vi gillar det. Men efter en vecka i la-la-land är vi nu tillbaka.
Ut ur dimman o direkt in i verkligheten. "
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ibland kan en känsla av avundsjuka smyga sig på hos mig. Helt utan missunnsamhet skall dock tilläggas. Det är fult, jag vet, men jag kan inte hjälpa det. Dessutom tror jag det är mänskligt. Senast hände det igår. Pratade med en av mina fina nära vänner på tele (det va ett tag sen nu, så vi uppdatera oss lite om varandras liv, vad som hänt på sistone). Det var så härligt att höra att allt var så bra och hon var så glad. Gått in i en relation och var sådär söt som bara nykära kan vara. Ja det var fint, sött att lyssna till och det gjorde mig glad, om än, som tidigare nämnt en smula avundsjuk. Som jag dock försökte dölja väl. För det var ingen missunnsamhet, bara en önskan om att själv kvittra på det där viset över saker som betyder nåt.
Back in the days, på 310an.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jaha det var mycket ord, en vanlig söndag som denna. Om det nu är en vanlig söndag. Jo det är det väl, men ändå en vanlig söndag med ovanligt mycket sol och ovanligt mkt tankeverksamhet.
Sist men inte minst ska jag ge mig själv lite cred med. Cred för att jag som jag sa att jag skulle har dragit ner på det förbannade feströkandet. Bara en dag per helg senaste helgerna. Klapp på axeln.
Ciao ciao Darlings!
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Innan jobbet i fredags. Jobbkjolen har åkt på.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Dagen har spenderats på stranden. Det ser numer ut som jag har en konstant vit bikini på mig. Är faktiskt rinktigt brun i år, men oj så snövita mina boobs är. Men så är det. Man solar inte topless på stranden i Simpan om man bor här. Tro mig jag har testat. Låg kanske 20 minuter o slumra till, sätter mig upp och ser mig omkring, "Tjena grabbarna från gymmet" på ena sidan "Tjena pojkarna som jag träffat på krogen" på andra. Strax efter att jag snabbt som attan dragit på mig bikinitoppen dyker A upp, tätt följd av L och V. Den missen gör Alexandersson inte om. Lever man i en småstad får man leva med snövita bröst, det bara är så.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Way out West i helgen med min favorit Jen Bunney och alla andra fina. Hur bra är det inte. Som jag sett fram emot denna helg!
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Äh, jag är kluven. Det är "One of those days". Ja ni vet, ni som känner mig på riktigt. Känner mig liten och ensam i en stor värld. Det är då jag som allra allra mest längtar hem till mor och hemmets lugna vrå.
Men allt löser sig. Känslan har funnits hos mig förr och den har samtliga gånger försvunnit sakta men säkert för att några dagar/veckor/månader senare återkomma. Jag är van.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
En bild från den helt totalt spårade Valborgshelgen -07. Som vi ägde då du Rosell. 4-dagars som hette duga. Utdrag ur Guesswhat-bloggen: "Helèn kom på att det är lite som att komma hem från en charterresa, o så är det kanske..Festat, träffat sköna människor o haft nada tidsuppfattning. Vi gillar det. Men efter en vecka i la-la-land är vi nu tillbaka.
Ut ur dimman o direkt in i verkligheten. "
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ibland kan en känsla av avundsjuka smyga sig på hos mig. Helt utan missunnsamhet skall dock tilläggas. Det är fult, jag vet, men jag kan inte hjälpa det. Dessutom tror jag det är mänskligt. Senast hände det igår. Pratade med en av mina fina nära vänner på tele (det va ett tag sen nu, så vi uppdatera oss lite om varandras liv, vad som hänt på sistone). Det var så härligt att höra att allt var så bra och hon var så glad. Gått in i en relation och var sådär söt som bara nykära kan vara. Ja det var fint, sött att lyssna till och det gjorde mig glad, om än, som tidigare nämnt en smula avundsjuk. Som jag dock försökte dölja väl. För det var ingen missunnsamhet, bara en önskan om att själv kvittra på det där viset över saker som betyder nåt.
Back in the days, på 310an.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jaha det var mycket ord, en vanlig söndag som denna. Om det nu är en vanlig söndag. Jo det är det väl, men ändå en vanlig söndag med ovanligt mycket sol och ovanligt mkt tankeverksamhet.
Sist men inte minst ska jag ge mig själv lite cred med. Cred för att jag som jag sa att jag skulle har dragit ner på det förbannade feströkandet. Bara en dag per helg senaste helgerna. Klapp på axeln.
Ciao ciao Darlings!
Kommentarer
Trackback