La-La Land

Sitter i årjäng o lyssnar på regnet som smattrar, skön o rogivande känsla. Gårdagen var mer ångestladdad än ni förstår, men det blir ju gärna så efter en sjukt blöt kväll, det är självförvållat kan man säga. Midsommar var riktigt bra men som sagt mycket mycket blöt. Hur tänkte jag tex när jag ringde min käre mor vid tolv på natten? Ingen som vet. Ångesten hade lagt sig en aning när jag vaknade imorse men var långt ifrån borta. Sov till halv ett o efter frukost valde jag att dra ut o springa. Finns ingen bättre ångestdämpare än att springa skiten ur sig i ett svält sommarregn, befriande nog. Ha det fint, på återseende.