Kärlek till familjen

Kan ni fatta att min yngsta styvbror redan ska ta studenten? Jag kan då fan inte fatta det. Det betyder närmare bestämt att det är 5 år sedan jag själv stod med vit mössa på huvudet o ett brett leende på läpparna o sjöng för full hals: "...fy fan vad vi är bra!". Det betyder att det är 4,5 år sedan jag o Helena klev på ett plan i ett snöigt Sthlm till London o vidare ut i världen för att upptäcka platser o människor vi aldrig tidigare skådat.
Galet är ordet. Tillsammans med en emellanåt saknad så stark.

Var med och skjutsade min kära styvbror in till balen idag. Han var så fin, ni ska få se en bild! (Kan tänka mig att han älskar det faktum att jag drar ut hans bild på mina bloggar haha)


Nu sitter jag här i soffan, med ett smått melankoliskt humör, ett sånt mood jag gärna glider in i min ensamhet på kvällskvisten. Men det är okej, det kan vara skönt ibland.

Hoppas allt är fint med er. Jag älskar att vara hemma men jag saknar er, det vet ni.

Kram o hej

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback