Tre veckor

Tre veckor gjorda på jobbet nu. Det har varit både upp och ner men mest upp tycker jag och jag känner mig glad över att det känns bra att vara tillbaka. 

Vad mer har hänt sen sist? Jag åker längd när tillfälle och ork ges, jag har köpt mig en bil för att känna mig lite friare och i övrigt myser jag mycket med familjen. Återhämtning, mys, långsamma promenader, skratt, familjen, ensamtid och reflektion är fortfarande ledorden.

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)


(null)

(null)

2021-02-12 @ 11:50:18 Permalink Jag Kommentarer (0) Trackbacks ()

Vinter

Tycker om vintern i år. Liksom på riktigt! Typ första gången sen jag blev vuxen känns det som. Har köpt mig ett par längdskidor med! Kanske är det därför? Eller för att jag numer har vett nog att klä mig efter vädret och vägrar frysa? Eller för att jag tar mig tid att titta på allt det vackra? Eller för att jag promenerat timtals dagligen sen i höstas och snön gjorde allt så otroligt vackert? Eller för att jag älskar att se barnens glädje varje gång de leker i snön? Säkert lite av allt.
Tack för att jag hittat tillbaka till vinter-glädjen!

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)


(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

2021-01-31 @ 20:27:14 Permalink Jag Kommentarer (0) Trackbacks ()

Hej

Hej från en som är trött men glad efter första timmarna på jobbet efter sjukskrivningen 👋🏼
Heja mig!
(null)

2021-01-25 @ 14:34:43 Permalink Jag Kommentarer (0) Trackbacks ()

Älskade mormor ❤️

Nu har du äntligen fått somna in stilla och lugnt, precis som du känt dig redo för älskade mormor. Kommer alltid minnas alla fina minnen vi delat för jag har sparat dem allihop på ett speciellt ställe i hjärtat. Tack för allt världens finaste mormor ❤️

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

2021-01-21 @ 13:03:57 Permalink Jag Kommentarer (0) Trackbacks ()

Du hade älskat det mamma!

Det är så vackert ute nu. Jag går långa, väldigt långsamma promenader om dagarna och det är just nu helt ljuvligt. Idag promenerade jag runt i skogen och det var så vackert. Minns att du brukade älska det mamma och tänkte därför på dig. Det var fint❤️ och på mormor med förstås, hon älskade det också. När snö eller frost la sig på träd och buskar på det där sättet. Det är ingen tvekan om att vi tre absolut delade det där sinnet för att se det vackra i naturen och verkligen njuta och förundras av det! Vår typ av mindfulness.
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

2021-01-15 @ 21:49:14 Permalink Jag Kommentarer (0) Trackbacks ()

Många gratis terapitimmar!

(null)

2020-12-31 @ 14:05:09 Permalink Jag Kommentarer (0) Trackbacks ()

Nu ringer vi ut det här skitåret

Om jag är redo för nya blanka blad och ett helt nytt oskrivet år? Oh ja. 

Nog för att året började ganska fint och mysigt och har haft några ljusglimtar men på det stora hela? Ett av livets skitår. 

Corona och extrem jobbstress har inte varit en kombo som varit särskilt snäll mot mig. Med två månaders sjukskrivning i bagaget och ytterligare en att ta mig igenom så är jag iaf fylld med många nya insikter, vetskap om att jag har ännu massa mer att förstå och lära och ett mindset som skiftat fokus. Tänk att så mycket kan lätta bara genom att man tar sig tiden att lära sig andas igen. Klart som fan att en sjukskrivning pga utmattning känns piss men med facit i hand kunde det nästan inte sluta på annat sätt. Det har varit alldeles för mycket på jobbet under alldeles för lång tid och efter att jag ignorerat kroppens signaler i så många månader så gick det som de gick. Det hjälper inte att älta att jag inte satte stopp i tid som jag gjorde i början, utan nu jobbar jag med vad jag har och försöker blicka framåt. Visst känns det som ett steg fram och två tillbaka många dagar men jag försöker lita på processen och det kunniga stöd jag har omkring mig. Har ändå kommit en lång väg redan, rent insiktsmässigt. 

Målbild: Full av energi, pigg, glädjefylld, ostressad, spontan, pirrig, behovsstyrd, minskat prestationsfokus. 

Affirmation: Jag är stark, modig och full av energi. Jag har många fina vänner och jag är en bra vän själv. Jag duger precis som jag är och jag är bra på att kommunicera mina behov. 

Hoppas ni fått och får ett fint slut vänner och nu siktar vi mot stjärnorna 2021. Eller åtminstone till ett njutbart år med mycket vardagslyx och spontant häng (obs!!! När restriktionerna upphör såklart, när nu det blir...)

Nyårslöfte? 
- börja ta tennislektioner igen (om/när Corona tillåter)
- ta mig själv och mina egna behov på allvar och kommunicera dessa både till mig själv och andra. Och agera på behoven.
- Stärka den där sorgliga lilla hopkrympta självkänslan 
- Komma igång och jobba igen och känna glädje i jobbet och inte stress.
- Sluta slösa tid och energi på människor som inte förtjänar det.
- Sluta ställa för höga krav på mig själv och sluta försöka prestera för att få andras gillande hela tiden. Min egen upplevda känsla av tillfredsställelse/glädje/lycka ska bli min omedelbara bekräftelse på om något jag gjort är bra/blivit rätt.
- Andas andas andas. Varje dag!!!

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

2020-12-30 @ 00:05:45 Permalink Jag Kommentarer (1) Trackbacks ()

Min kärlek

I helgen firade vi världens bästa Tommys 32-årsdag! Gav honom en herrgårdsweekend i födelsedagspresent, barnfri! Det blev ett dygn med höstshopping och lunch på stan, kanotpaddling, god trerätters, drinkar och levande musik, promenad och massor av mys och prat. Så himla fint och återhämtande. Så glad och lycklig över det fantastiska dygnet men också över allt det vi har och delar❤️

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

2020-09-28 @ 20:13:18 Permalink Jag Kommentarer (0) Trackbacks ()

Sommaren som gick

Tänk va, att sommaren blev så fantastiskt fin trots att alla planer blev grusade i våras. Inget blev som det var tänkt och vi fick träffa varken Helen, Pearl eller pappa, och inte heller många andra. Så himla ledsamt när vi väl insåg att det inte skulle gå. Men samtidigt världsligt och självklart i all sin enkelhet om vi bara fick vara friska allihop och kunna ha möjlighet att ses längre fram. Så det är vad vi siktar och hoppas på.

Men sommaren, så himla fin den blev. Massor av hemmahäng, loppisrundor med syrran, träning i trädgården, löprundor, byggande av ett växthus med T, mys med familjen, gott käk, häng i Motala/Vadstena, läst böcker, haft liten kräftskiva, tältat, badat massor i älven, Vänern och i Vättern. Och så de där semesterinsikterna, praten om allt det viktiga i livet, vad som betyder nåt. Omvärdering av allt från vänskap till frågor rörande jobbet. 

Den är allt bra fin ändå, den där semestern! Även om den inte alls blev som planerat. Och i år allra särskilt ❤️ Tack för den här sommaren livet, tacksamheten vet inga gränser.
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

2020-09-04 @ 23:46:36 Permalink Jag Kommentarer (0) Trackbacks ()

Saknar

Saknar dig tusenfalt mamma. Idag och alla andra dagar. Vissa dagar är bättre än andra, andra dagar lite sämre. Ikväll har varit lite sämre. Jag har fått upp bilder på näthinnan av barnen som kramas med dig, springer i trapporna på Lundsvägen, kryper upp i ditt knä och vill kramas, vill visa dig teckningar, du sittandes hemma hos oss i vår soffa och i en av stolarna på altanen. Alla tankar och önskedrömmar dränerar mig helt på energi och det värker i hela mig av ren saknad, längtan, sorg. 

Älskade älskade mamma. Hur är det ens möjligt att lämna ett så stort och avgrundsdjupt hål efter sig som du gjorde i mig?
2020-06-28 @ 23:29:41 Permalink Jag Kommentarer (0) Trackbacks ()

Saknad och lycka

Precis på samma sätt som jag saknar min egen mamma vid precis varje andetag, precis på samma sätt älskar och värdesätter jag att själv få vara mamma till världens finaste tjejer. Och att ha en underbar familj som jag får kalla min. Det är lycka i dess renaste form. 

Nu mer än någonsin. (null)
(null)
(null)

2020-05-31 @ 21:26:16 Permalink Jag Kommentarer (0) Trackbacks ()

Återhämtning

Men alltså den här lilla långhelgen. Så fin! Bara hängt runt hemma, cyklat till någon lekpark, grejat i trädgården, myst i soffan, tagit ett par löpturer, grillat och läst. En perfekt mix av allt. 
Tack för att den här helgen bara varit en enda dag extra men verkligen känts Lång och Fin! 
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

2020-05-03 @ 19:54:34 Permalink Jag Kommentarer (0) Trackbacks ()

Allt vi har är nuet

Plötsligt händer något som gör att det är en fördel att vara en enstöring. En fördel att helst hänga i den bekväma lilla älskvärda kvartetten. En fördel att vilja fokusera på här och nu hellre än att stressa fram en framtid med en tydlig målbild. En fördel att inte ha en massa pengar investerade i fonder och aktier som sjunker som stenar. 

Men visst. Det är en fruktansvärd situation världen befinner sig i. Och trots att jag är mycket bra på att förtränga, undvika att stressa mig själv med googling och onödigt mycket verklighet, och på att befinna mig i nuet så skaver allt det här även i mig. De flesta dagar tar jag vara på allt det fina detta för med sig. Mycket tid med familjen, extra hög närvaro och kanske lite mindre stress i vardagen. Men somliga dagar vaknar jag och det känns liksom hopplöst mörkt. Alltså det här med att inte kunna träffa de man vill och älskar, allmän otrygghet och osäkerhet. (Ja, detta inträffar under pms och skiljer sig inte mycket från i vanliga fall. Mer än att jag nu plötsligt har belägg för mina dystra tankar). Jag har den allra största respekt för det som vi alla, var och en, med olika förutsättningar går igenom i detta nu. Och de troligtvis dystra efterdyningar som komma skall. Jag gör också mitt allra yttersta för att göra min del i att Hålla nere smittspridningen. 

This too shall pass håller jag som ett mantra och jag klamrar mig fast vid min egen bestämda övertygelse att något bra ska komma även ur detta. Vi är alla i det här tillsammans och hjälps vi åt ska de flesta av oss också ta oss ur det här tillsammans ❤️

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

2020-05-01 @ 20:56:58 Permalink Jag Kommentarer (0) Trackbacks ()

Livet

Det går upp och det går ner och det går upp och sen ner igen. Ja, livet liksom. Och hormonerna. Och måendet. Och humöret. Och energinivån. Och sorgen. 

Vissa dagar är så svåra att jag ibland behöver hjälp att andas. Kan sakna främst mamma men också morfar så det gör ont. Har just haft en tuff period med saknad, tankar på allt vi inte fick tillsammans, allt jag tvingades genomleva utan dig vid min sida, mamma. Somliga dagar har jag slungats tillbaka till dagen du tog ditt sista andetag och jag skrekgrät i panik för det kändes som att jag gick sönder i tusen bitar och att jag aldrig skulle kunna lagas igen. 

Jag har lärt mig att jag kan inte lagas, sprickorna som är limmade måste jag leva med. Det går aldrig att laga helt, bara lindra med tid och tålamod och kärlek.

Har iaf kommit ut en stund på andra sidan och hoppas få stanna i det här goda måendet ett tag nu. Jag är lycklig över varje dag som stegen känns såhär lätta och hjärtat så varmt.  Har min finaste bästa trio att tacka för det mesta. Hos de kan jag alltid vila och vara trygg❤️

Lite bilder från idag
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

2020-02-13 @ 20:38:53 Permalink Jag Kommentarer (0) Trackbacks ()

Tacksamhet

Det är fint att leva hörrni. Har jobbat mycket med insidan senaste månaden. Eller sen innan jul någon gång. 

Stressat mindre
Lagt mer tid och uppmärksamhet på familjen
Fått frisk luft och 10000 steg dagligen
Lagat nya maträtter
Älskat 
Engagerat hela familjen i matlagning
Ätit näringsrikt och Gott
Myst massor
Försökt att lämna jobbtankarna på jobbet
Varit Mindful
Tänkt tacksamhets-tankar varje dag
Dagdrömt om olika projekt och framtidsplaner med familjer
Pussats
Mindre skärmtid, nästan ingen mobil under helgerna för mig

Skriver i en bok jag fick av Tommy i julklapp som heter ’planera för dina drömmar’. Det är så himla bra för det får mig att bli mer mindful, stanna upp, reflektera, ta tillvara på den flyktiga tiden. 

Är generellt ganska jobbstressad sen efter jul men försöker jobba med to do-listor och djupa andetag plus att jag delar upp min friskvårdstimme så jag tar en kort promenad de flesta av veckans dagar. Det är fint.

Har så otroligt mycket att vara tacksam över!

Ikväll är Tommy och Maja på hockey och jag och Hollsan har haft tjejkväll, bara vi två. Vi har pysslat, käkat snacks, sett film, myst, dansat och läst böcker. Så himla fint att rå om bara ett barn en stund mellan varven❤️

(null)

(null)

(null)

(null)


(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)


2020-02-01 @ 20:30:27 Permalink Jag Kommentarer (0) Trackbacks ()

Nytt år, nya tag

Hoppas på och önskar mig ett år som är betydligt snällare och lugnare mot oss. 2019 var ett omvälvande år på så många sätt. Mitt psyke spelade mig ett helt gäng spratt och min obearbetade sorg tyngde mig mer än någonsin tidigare. Fick rådet att ta tag i sorgebearbetningen igen eftersom det är en färskvara, så det är en av de saker jag behöver prioritera under 2020. Något mer jag behöver prioritera är att försöka hitta en rimlig hjälp/lösning på min PMS (PMDS?). Dessutom vill jag leva i nuet och ta tillvara på varje dag på ett bra sätt. Senaste 2.5 månaderna har bestått av huvudvärk och ont bakom ögonen varje dag. Jag håller på och kikar på min syn med hjälp av optiker men har ännu inte funnit någon lösning. Dessutom slog det igår lock för ena örat så jag har nedsatt hörsel. Uppe på det är jag extremt trött hela tiden trots att jag varit ledig i två veckor och sover ordentligt och mycket. På det stora hela kan man säga att det verkligen inte varit ett toppår varken psykiskt eller fysiskt. 

Ska jobba för att 2020 blir bättre på alla plan. Ledordet ska vara lustfyllt och fokus kommer ligga på familj och vänner och min egen hälsa.   Jag vill behålla min träningsglädje, försöka hitta tillbaka till arbetsglädje och samtidigt som jag vill leva i nuet vill jag också börja drömma om framtiden och planera för den, både med familjen och för egen del avseende jobb och annat. 

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

2020-01-02 @ 14:14:09 Permalink Jag Kommentarer (0) Trackbacks ()

Kärleksdagen

Tänk, i lördags genomförde jag det ärofyllda uppdraget att vara tärna på min bästis och hennes bästa killes bröllop. Bland det finaste en kan vara med om❤️ Grät mig dessutom igenom ett tal under förrätten. Skulle jag nog faktiskt inte göra för typ någon annan än Jempa. Men nu är det gjort även om jag minns det som i en dimma. Hade ju skrivit upp det och övat innan dock och såhär löd det på ett ungefär:



Jenny och Viktor 


Det finns egentligen inte mycket i er resa som varit enkelt, lätt eller spikrakt. Men en sak som genomgående varit så självklar har varit erat VI. Det har varit så häftigt att stå vid sidan av och se er gå igenom olika faser och perioder och påfrestningar och hur ni genom allt det stått starka i er övertygelse om att ni valt rätt. Att ni hittat er person i livet.


Något annat som varit allt annat än spikrakt är vår vänskap Jenny. Vi började väldigt snårigt där jag tyckte du var ung och naiv och du nog (med all rätt) tyckte jag var en jävla bitch. Men efter kämpande och harvande så hittade vi efter ett par års intensivt umgänge i Umeå ordentligt fram till varandras hjärta. 

 

När vi bodde i Uppsala och jag fick veta att min mamma var dödssjuk var du min livräddning. Du fanns där och hjälpte mig när jag inte kunde andas själv. Du var mitt andrum i en väldigt trasig tillvaro, mitt hopp i allt mörker och du höll helt enkelt min hand mitt i stormen när allt runt omkring mig rasade. Jag tänkte många gånger att jag hade velat få ge tillbaka till dig på samma sätt som du gav till mig. 


Jag visste förstås inte vad jag bad om och en fruktansvärd januaridag blev det min tur att ge tillbaka till dig. När allt rasade kring dig och din familj fanns jag där så mycket jag kunde. Du ringde och vi grät och pratade och grät och pratade. Jag kunde inte finnas där fysiskt men jag fanns där på alla sätt jag kunde och både du och din familj var med mig i tankarna varje dag under så lång tid. 


Min stora tröst under en tid av att känna mig otillräcklig var att förutom att jag visste att du var hos din familj så visste jag att Viktor fanns vid din sida. Jag kände mig så trygg i att han är ditt lugn när du är ett moln av stress, att han är din logik när ditt inre är ett uppror och att han är din trygga hand att hålla i när det stormar. Det finns inget som gör en bästa vän gladare och mer tacksam än att veta att ens bästa vän  har träffat sin person i livet. 

Jag är dig evigt tacksam Viktor för att du rev ner Jennys murar och nu finns vid hennes sida och gör henne till den bästa versionen av sig själv. Ni kompletterar varandra på ett sätt som är så vackert och självklart och det är så oerhört fint att vi är här och firar just er kärlek idag! Nu skålar vi för brudparet! 


(null)


2019-10-22 @ 22:27:56 Permalink Jag Kommentarer (3) Trackbacks ()

Min förstfödde

Vi fick en timme på tu man hand idag, jag och min älskade, kloka, livfulla, förståndiga, busiga lilla, stora förstfödde. (Hollie somnade tidigt och Tommy är ute med grabbar) Vi spenderade den i solen i lilla poolen i trädgården. Hon plockade bär i trädgården och kom tillbaka till poolen och delade dem med mig. Vi pratade om dagen och hur fin den varit. (Hängt hemma hos Katrin, Fredrik, Wilmer och Naemi och lekt och badat i pooler och åkt rutchkana dagen låg plus blivit bortskämda med både supergod mat och fika. En lyxens dag!! Så jädra fint med gamla betydelsefulla vänner som kan hela ens historia ❤️). Sen smög jag in och hämtade några kakor åt oss som  jag överraskade Maja med i poolen.  Vi sa att det skulle vara vår hemlis, bara vår! Så sa Maja mitt under mumsandet: "Jag ska inte berätta det här för någon mamma. Men jag ska aldrig glömma det här heller, det är  verkligen jättemysigt!"
Hon är lik mig på det sättet, Maja. Vill gärna prata om det hon känner, hur det känns. Uttrycker ofta att säker är härliga, fina eller mysiga. Det värmer hela mig att hon ärvt det från mig. Jag tycker det är bland det finaste man kan ha och dela med sig av, sina känslor. Och att uttrycka hur mycket man uppskattar en viss stund. 

Jag kommer också alltid minnas den här stunden mitt älskade lilla, stora hjärta. För nu viker jag ihop minnet och sparar det på en alldeles speciell plats i hjärtat. Tänk att vi två som hade så svårt att hitta vägar fram till varandra de första åren har kommit varandra så nära. Min älskade, kloka förstfödda. Tänk om du visste ens en bråkdel av allt du redan lärt mig i livet❤️
(null)

2019-07-25 @ 21:01:34 Permalink Jag Kommentarer (2) Trackbacks ()

Mamma

Vaknade efter en två timmars oplanerad lur i hängmattan tidigare ikväll. Allt var alldeles stilla och eftersom jag är ensam hemma är jag också plötsligt ensam med mina egna tankar. Det är ganska sällsynt att jag är just ensam med mina egna tankar. Hårt och oväntat som ett knytnävsslag kom den där tomma oändligt smärtsamma saknaden rakt in i hjärtat med full fart. Den starkaste smärtan är den som vilar över allt som inte blev och aldrig kommer bli. Allt som gick förlorat när du dog mamma. Alla samtal vi aldrig kommer ha, råden du inte kommer ge och kramarna jag aldrig mer får. Allt vi aldrig kommer dela och kärleken du aldrig kommer få ge dina barnbarn. Det river och sliter i mig av vild saknad och undantryckta känslor och bara någon gång ibland låter jag både känslor och tårar härja fritt. Det är inte för att jag slutat sakna dig eller älskar dig mindre utan för att hela jag går sönder vid blotta tanken. Så många år som passerat, terapitimmar och mängder av tårar men fortfarande känns det som ett helt öppet sår vissa dagar. Det gör sådär ont att jag vill slå huvudet hårt i väggen för att känna fysisk smärta istället för den vidriga sorten som river från insidan.

Jag vill ju att du ska vara här. Hålla tjejerna i handen och ge dem dina goda råd. Dela med dig av dina varma kramar. Hänga här hemma hos oss och bara vara. Prata förtroligt, skratta massor. Att du ska natta barnen och läsa sagor och bada dem. Att du ska lära känna Tommy och ta in honom i din självklara värme och dela med dig av allt klokt. Jag vill få skicka tokiga bilder på barnen till dig. Att du ska titta på dem med den värme och kärlek i blicken som du alltid hade när du tittade på mig. Ha dig nära och som den mest självklara delen i vårt liv. För varje år som går lämnas jag med en hel drös minnen som skaver om än alldeles så lite. Just för att du inte fick vara med fast du ju är den mest självklara personen. Den som gett mig allt och format mig till den person jag nu är. 
Älskade älskade mamma. Du är som ett öppet sår i hjärtat och du saknas mig så.
2019-07-21 @ 21:02:36 Permalink Jag Kommentarer (1) Trackbacks ()

Saknad och älskad

(null)

Om jag kunde beskriva ens en bråkdel av den sorg jag känner nu. Min älskade fina morfar är borta och kommer aldrig aldrig mer tillbaka till oss. Sorg i dess råaste, mest hjärtskärande form. Sådär så luften tar slut och andningen inte vill fungera och en hand kramar så hårt det är möjligt kring hjärtat. Så tårarna strömmar ner för kinderna och hjärtat värker. 


Allt gör så jävla jävligt ont.


Det enda positiva med det här är att jag förstår att jag kommit en bit med min sorgeprocess efter mamma trots allt. Inatt och idag har jag blivit påmind om den där hjärtskärande sorgen och smärtan som träffar en i dess råaste form. Den som kramar hjärtat hårt och gör att jag får svårt att andas. Den är så helvetes vidrig. Var så glad att få komma hem till Tommy inatt. Han grät med mig och höll om mig hårt när jag kämpade med andningen och att vilja ta mig ur mitt eget skinn. Vi somnade tätt och vaknade precis likadant. 


Jag är så tacksam för allt jag har men sörjer så otroligt vad jag förlorat. Och att jag inte hann få finnas här i Värmland på det sätt jag innerligt innerligt önskat och planerat för och som jag vet att morfar väntade på och såg fram emot. Men jag är glad för den fina tid vi fick nu på slutet. Förra helgen satt jag ensam hos honom på kvällarna och på dagarna var vi där hela familjen.  Vi pratade om julen och hur vi skulle fira den i vårt nya hus, vilka som skulle vara med och han sa att han verkligen ville att jag skulle köpa varsin ordentlig julklapp till maja och Hollie, ’så de får varsitt paket’, och han skakade så mycket i underläppen när han sa det. För han vågade inte hoppas att han skulle få vara med 💔 Vi höll varandras hand hårt under precis hela tiden vid mina besök och grät tillsammans, småpratade endel men delade också värdefull tystnad som sa mer än alla ord i världen. De där dagarna har jag sparat i mitt hjärta som ett av de mest värdefulla minnen jag har. Det är det jag vill minnas och känna sen när jag är redo ❤️


Saknar dig Innerligt Älskade morfar.

2018-12-01 @ 22:26:02 Permalink Jag Kommentarer (10) Trackbacks ()

Tidigare inlägg Nyare inlägg
Sök i bloggen
Senaste inläggen
Kategorier
Arkiv
Länkar
RSS 0.91