Allt vi har är nuet
Plötsligt händer något som gör att det är en fördel att vara en enstöring. En fördel att helst hänga i den bekväma lilla älskvärda kvartetten. En fördel att vilja fokusera på här och nu hellre än att stressa fram en framtid med en tydlig målbild. En fördel
att inte ha en massa pengar investerade i fonder och aktier som sjunker som stenar.
Men visst. Det är en fruktansvärd situation världen befinner sig i. Och trots att jag är mycket bra på att förtränga, undvika att stressa mig själv med googling och onödigt mycket verklighet, och på att befinna mig i nuet så skaver allt det här även
i mig. De flesta dagar tar jag vara på allt det fina detta för med sig. Mycket tid med familjen, extra hög närvaro och kanske lite mindre stress i vardagen. Men somliga dagar vaknar jag och det känns liksom hopplöst mörkt. Alltså det här med att inte
kunna träffa de man vill och älskar, allmän otrygghet och osäkerhet. (Ja, detta inträffar under pms och skiljer sig inte mycket från i vanliga fall. Mer än att jag nu plötsligt har belägg för mina dystra tankar). Jag har den allra största respekt
för det som vi alla, var och en, med olika förutsättningar går igenom i detta nu. Och de troligtvis dystra efterdyningar som komma skall. Jag gör också mitt allra yttersta för att göra min del i att Hålla nere smittspridningen.
This too shall pass håller jag som ett mantra och jag klamrar mig fast vid min egen bestämda övertygelse att något bra ska komma även ur detta. Vi är alla i det här tillsammans och hjälps vi åt ska de flesta av oss också ta oss ur det här tillsammans
❤️
Kommentarer
Trackback