Det är okej
Vet inte varför jag stressat så om det här med öppna förskolan, att jag borde ta mig iväg på det. Jag inser ju nu, när jag mår bättre i psyket att det är inget jag prioriterar eller tycker är särskilt kul. Kan det inte bara få vara så då? Blir så trött på mig själv ibland och det där jävla duktiga flicka-komplexet jag lider av. Jag har ju gjort massor av saker de här föräldralediga månaderna. Vi har hängt massor i skogen, varit i olika lekparker, hängt med grannarna,gungat, lekt i trädgården, pysslat massor, målat massor, lekt med klossar och lego, byggt kojor och en massa annat. Det har varit så kul att hitta på grejer med tjejerna och en otroligt dyrbar tid. Under hela december hade jag grejer planerade för Maja varje dag efter förskolan. Men är det då verkligen konstigt att jag valt att ha förmiddagarna lugna och fyllda med sånt som jag gillar. Typ tträning, promenader, förberedelse av middag och lugn lek med Hollie på tu man hand. Det är ju inte som att Hollie saknat öppna förskolan precis, hon får gott om stimulans ändå och dessutom sover hon en stor del av förmiddagarna. Hon utvecklas precis som hon ska, kryper, reser sig mot grejer, babblar på sitt språk och är nyfiken på allt.
Imorse innan förskolan var vi ute och lekte en stund. I övrigt har jag varit så produktiv idag. Städat pysselbordet, tagit hand om all tvätt, satt in kort i ramar och lekt med Hollsan. Har nämligen sparat dagens träning till ikväll, efter årsmötet med FSA! Då ska jag till gymmet en sista gång, imorrn tar mitt 2 veckors gratis medlemsskap slut nämligen.
Haha spot on! Med Tuva var jag ofta på öppnis, man hade ju som sagt galet mkt tid då. Med Noah var jag noll gånger och med isa kanske 5 typ. Är ju så fullt upp när de stora kommer hem så att få skrota hemma övrig tid är liksom lyx! Eller var kke jag ska säga, för min del iaf. Helt ok! Mys på ni!!❤❤