Dagarna fylls av att mata bebis, laga mat, tvätta, plocka iordning och träna. Är inne i en sjukt tråkig tristess när jag bara vill kräkas på alla vardagssysslor. Ska jag vara ärlig så hatar jag den här mata bebis-perioden. Känns fan som att jag inte gör annat än att tillreder mat och matar Hollie. Till råga på allt så är hon stenhård i magen så då gäller även att göra och mata med plommonpuré varje mål med. Gör egen puré på ekologiska katrinplommon vilket känns bra iaf. Ah well, vilka i-landsproblem va. Är bara sjukt less på allt just nu och längtar till jag börjar jobba och får göra nåt annat, träffa folk och använda hjärnan en aning. Känns väldigt mycket som att jag har pms.
Iaf så var finaste barbro här helgen som gick. Hon gav energi och det var fantastiskt mysigt att hänga och att se hur mycket barnen tycker om henne. Så glad at vi har henne i vårt liv❤
Fick vår nya bil i torsdags. Tommy krockade ju vår andra för några veckor sedan. Tack och lov gick det bra med Tommy men bilen blev bara skit.
Tommy slutade tidigt idag så han och barnen gick ut i eftermiddagssolen en stund medan jag förberedde middagen. Idag är första dan på evigheter som solen visar sig. Bara en sån sak! Måste försöka vara ute mycket i solen de få dagar den visar sig, kanske kan hjälpa humör och livsgnista en aning på traven. Började idag led en timmes promenad med viktvästen.
Vi har ju haft dop med! Bara Jonas kom från min familj men jag är så himla glad att just han ville komma! Sen kom det några från Tommys familj och så våra grannar och finaste Jen och Viktor.
Jenny blev Hollies gudmor och läste en sån himla fin dikt på dopet som hon själv valt ut och ändrat för att passa henne och Hollie. Blev alldeles tårögd❤
Jag ska gå i din skugga om du faller finns jag där.
Sen ska jag lyfta dina händer och säga där ser du själv hur stark du är.
Jag ska ge dig en gloria som lyser upp vart än du går. Sen ska jag lyfta dina händer och säga där ser du själv hur högt du når.
Att få ett litet gudbarn, är en gåva och en ära
Att man är så betrodd, att stå ett liv så nära.
Man länkas till varandra med ett gudomligt band. Så själsligt är man nära fast man bara ses ibland.
Och även i det tysta finns det alltid kvar
Att man känner något särskilt för det fadderbarn som man har.
