La-La Land

Den river i mig just nu, den där bottenlösa rivande sorgen och saknaden. Jag vaknar på morgnarna med en suck och klump i magen. Tankarna går runt runt runt i skallen och ger mig ingen frid. Jag tänker på jobbiga och fina stunder från förr och jag dagdrömmer mig själv till leda. Jag dagdrömmer om att du kommer hit och hänger med mig och barnen, att jag kommer hem med barnen och hänger med dig, att vi promenerat i skogen, lagat god mat och tagit ett glas vin. Jag drömmer om allt jag velat visa dig och jag gråter över all tid med dig jag borde ha haft men aldrig fick.

Jag säger att det är så mycket med båda barnen att jag inte orkar träffa andra. Sanningen är att sorgen och saknaden river i mig tills jag knappt kan andas och energin försvinner så fort jag vaknar på morgonen. Jag krigar mot alla känslor, dagdrömmar och mardrömmar och det ständigt pågående ältandet i huvudet. Det bryter ner mig i tusen bitar. Fy helvete för hösten, för all saknad, för all kärlek och saknad och fy helvete för att jag inte fick ha dig kvar och mest av allt: fy helvete för att jag inte kan kontrollera mina egna tankar och känslor just nu.

Älskade mamma, Gud så jag saknar dig.