La-La Land

De där stunderna när jag och Maja är ensamma hemma så blir det endel tid till att fundera, tankarna får snurra fritt. Oundvikligen går tankarna ofta till mamma och saknaden. Blir sorgsen när jag tänker på allt hon och vi aldrig fick. Att hon inte får träffa Maja. Att jag inte får ställa alla frågor till henne. Att jag inte kan ringa och gråta ut när saker känns jobbiga. Att jag inte kan skicka iväg ett kort på en charmigt och alldeles underbart leende lilla Maja till henne och få ett fint svar tillbaka. Att Maja aldrig får träffa sin mormor. Att mamma aldrig får hålla sitt barnbarn. Ibland är det så tröttande och ledsamt att tänka på och leder till tårar. Andra dagar hanterar jag det genom att istället tänka på all fin tid vi faktiskt fick. Jag pratar så sällan om henne nu men tänker desto mer.