Älskade älskade mamma.
Imorgon är det exakt 30 år sedan du födde mig till världen. Sedan dess har du varit den viktigaste personen i mitt liv. Först levde vi några år med pappa, men de åren minns jag inte särskilt mycket av. Efter det flyttade vi och började bygga upp vårt egna lilla liv. Du prioriterade alltid mig och din villkorslösa kärlek fanns alltid där. Trots att du var tvungen att jobba så länge på dagarna för att få allt att gå ihop så kände jag alltid din villkordlösa kärlek och du var alltid bäst på att göra all vår tid tillsammans så speciell. Vi hade alltid helgmys, oftast med stekt karrè och bakad potatis och sen dipp och grönsaker framför Bingolotto eller annat sällskapsprogram. Gjorde du en drink till dig så fick jag en likadan men utan alkohol. Vi parade pengar och åkte på små resor tillsammans till Stockholm tex. Även när jag blev lite äldre och flyttade hemifrån så tog vi oss alltid tiden för varann, för att få egentid med varann. Vi brukade boka en hel dag emellanåt och ta bilen och åka runt på loppisar, stanna på mysiga lunchhak och åka till fina trädgårdar och vandra runt och beundra det hela. Jag älskade de där dagarna. Ända till slutet hade vi det, du och jag. Sista gången var när vi hade vår hela vecka den sista hösten, när Mats var på älgjakten.
Och här står jag nu, din lilla tjej, snart 30 år gammal och på väg att bli mamma till en egen liten tjej. Det känns så overkligt alltihop men samtidigt helt underbart. Det är som ett rosa skimmer över idag, när vi för första gången fått se vår lilla tjej på ultraljudet. Men mitt i det så känner jag en sån enorm saknad och sorg. Jag sörjer att min lilla flicka aldrig kommer få träffa sin tålmodiga, kärleksfulla och fantastiskt starka mormor. Jag sörjer att du inte finns där att dela det här vackra med mig, ge mig goda råd och ge av din kärlek även till henne. Det gör så fruktansvärt ont i hjärtat att tänka på det.
Men jag vill ändå berätta mamma, att jag mår så väldigt väldigt bra just nu. Jag är inte längre den där svaga, sårade själen jag var när du lämnade oss. Jag föreställer mig att det var sorgligt att se mig så otrygg och sorgsen som jag var då. Och jag vill därför berätta att jag mår bra nu. Jag har en kille som verkligen älskar mig för mig och stärker mig inifrån och ut. Och jag älskar honom så oändligt oändligt mycket. Jag har vänner som är fantastiska och ger så mycket av sig själva och finns där på ett sätt som är helt otroligt. Och sen fina fina familjen så klart. Jag är omringad av så otroligt mycket kärlek.
Så trots sorgen över att inte få dela detta fina med dig mamma så ska jag nu fokusera på att bli en lika fin och kärleksfull mamma som dig. Jag ska ge allt av mig själv precis som du gjorde. Jag ska ge allt för att min lilla tjej ska bli en stark och självständig kvinna med en trygg självkänsla och jag ska lära henne vad empati är, precis som du lärde mig.
Kommer alltid att sakna dig men aldrig att glömma dig och allt ¨det du lärt mig.
Jag älskar dig
/Din lilla tjej som sakta men säkert börjar växa upp
