...
Fredag, helgen är här, jobbveckan är slut, det är barmark ute och solen har skinit hela dagen på oss. Allt borde liksom vara perfekt. Hur kan man känna sig så glad och upprymd och sen som i ett trollslag bli alldeles ledsen, sorgsen och ensam och trött. Saknar mamma så jag håller på och bli tokig sådana här gånger. Hon kunde alltid få mig på bättre tankar. Gud vad jag saknar mamma.
Var på en Sound of music-föreställning i onsdags (vi fick bara se en liten snutt av den, för resten var inställt men det är en annan historia) och då kom det upp en massa minnen från när jag var liten. Jag och mamma åkte till Stockholm och kollade på Sound of music med Tommy Körberg och Carola och vi älskade den båda två (det var min favoritfilm och föreställning när jag var typ 7 bast). Alla de där sakerna, minnena, allt får mig så fruktansvärt ledsen. Till slut bryter det ut, som ikväll. Allt samlas på hög tills det svämmar över. Då är jag för mig själv och gråter och minns och gråter och minns och sen skakar om mig själv och väcker mig ur självömkan. Det här verkar bli en sån där kväll. Känner mig aldrig så outhärdligt ensam som dessa stunder. Men imorgon är jag på banan igen. Det är ju så den funkar, den här sorgen och saknaden.Jag måste bara lära mig leva med den utan att gå helt upp i självömkan, den är ju en del av mig nu.
Sommaren -08
Kommentarer
Postat av: Siz
Vet precis vad du menar... Kram till dej allra finaste syster <3
Trackback