Året 2011
Året då jag lärde mig leva utan en mamma, utan min mamma. Året då jag tvingades växa upp. Året då jag äntligen började gå hos psykolog, tvingade mig själv att konfrontera det förflutna, försökte bearbeta en outhärdlig sorg, grät sönder mina tårkanaler sittandes i en skinnfotölj 45 minuter i veckan en hel vår. Året då jag började ta ansvar för mina egna beslut, vågade konfrontera folk jag älskade, tvingade mig själv att ta endel tuffa beslut.
Det var året då jag bokade en magisk resa med syster som jag senare genomförde. En resa som gav mig insikt i mycket och förståelse för annat och gav mig styrkan att sätta upp mål för att försöka ändra mitt liv till det bättre. Året då jag bestämde mig för att sluta älta. Året då jag fick 5 hela fantastiska veckor med min fina storasyster.
Året som började med hjärtesorg men avslutades med en hel massa kärlek. Det var året som jag träffade min kärlek och lät honom öppna upp mitt trasiga inre igen. Året då jag lärde mig att lita igen, då jag för första gången lärde mig att tro på kärleken. Det var året jag kapitulerade i armarna på honom och slutade med alla spel, pang bom så var alla spel borta. Jag lärde mig att det ibland räcker med att titta på någon man älskar för att veta att det inte finns något ont eller några lögner i de där ögonen, att jag är trygg där. Det var året som jag viskade 'Jag älskar dig' till någon utanför min familj för allra första gången.
2011 var året då jag lärde mig att livet kan göra fastansfullt ont men vara fruktansvärt fint och vackert, helt på samma gång. 'Perfect and broken in one fucked up day'.
Det var året då jag bokade en magisk resa med syster som jag senare genomförde. En resa som gav mig insikt i mycket och förståelse för annat och gav mig styrkan att sätta upp mål för att försöka ändra mitt liv till det bättre. Året då jag bestämde mig för att sluta älta. Året då jag fick 5 hela fantastiska veckor med min fina storasyster.
Året som började med hjärtesorg men avslutades med en hel massa kärlek. Det var året som jag träffade min kärlek och lät honom öppna upp mitt trasiga inre igen. Året då jag lärde mig att lita igen, då jag för första gången lärde mig att tro på kärleken. Det var året jag kapitulerade i armarna på honom och slutade med alla spel, pang bom så var alla spel borta. Jag lärde mig att det ibland räcker med att titta på någon man älskar för att veta att det inte finns något ont eller några lögner i de där ögonen, att jag är trygg där. Det var året som jag viskade 'Jag älskar dig' till någon utanför min familj för allra första gången.
2011 var året då jag lärde mig att livet kan göra fastansfullt ont men vara fruktansvärt fint och vackert, helt på samma gång. 'Perfect and broken in one fucked up day'.
Kommentarer
Trackback