När det gör så jävla ont att det känns som man ska gå sönder tusen gånger om.

Jag håller på att sprängas av alla uppdämda och återhållna känslor. Hela dagarna, precis hela tiden undviker jag att tänka på det, på dig, på minnen, på saker vi aldrig hann göra. Jag vågar inte börja tänka för det känns precis som att jag ska gå sönder inombords av ren sorg och saknad. Som när jag börjar tänka tanken på om när vi satt och tittade på bilder på lägneheten här i Uppsala innan jag flyttat in i den i december förra året. Jag var hos dig på sjukhuset och du pratade om vad gärna du ville vara med och fixa och vi sa att kanske, kanske längre fram. Du hade så mycket ideér och tankar och jag kunde verkligen se hur gärna du ville vara med, för det var ju alltid du och jag som fixade sånt tillsammans. Som på Färjestad när vi var ute en hel dag och handlade blommor och gardiner och gick i inredningsaffärer. Sen satte vi upp alltihop och gjorde det fint innan vi avslutade med ett glas Rose på balkongen på kvällen. Vad jag älskade de stunderna. Eller resan till Paris för att åka till Monet´s trädgård som vi pratade om så många år, sen var det plötsligt försent. Eller när jag tänker på alla dina och Mats planer med husvagnen och att ha ett litet hus vid havet i skåne när ni blev pensionärer. Det gör så jävla ont att jag inte längre vet vart jag ska ta vägen. Hur mycket jag än hulkar och gråter i min ensamhet så släpper det aldrig. Det är som att någon gör tusen nålar fast på mitt hjärta. Den smärtan är tusen gånger värre än allt annat jag någonsin upplevt. Jag skulle hellre bryta varenda ben i kroppen på 3 ställen än att leva med vetskapen om att aldrig aldrig mer få  träffa dig mamma. Det gör så ont och hur mycket jag än skriver så kan jag inte skriva av mig smärtan och jag håller på att spricka av alla känslor som vill ut. Jag kan inte formulera det, får inte ner det i ord, inte på papper.

Och så samlar jag mig, torkar mina tårar, stoppar undan känslorna längst där bak, tömmer hjärnan på minnen och klistrar på ett leende. Alla nöjda, alla glada. Förutom hjärtat som fortfarande blöder.


Kommentarer
Postat av: S0

2011-01-09 @ 20:09:25
Postat av: Syster

<3 Älskade Mamma!! <3

Kram!!

2011-01-09 @ 20:10:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback