La-La Land

...Längtar jag efter den stundande helgen som ska spenderas helt i mitt eget sällskap. Ingen stress, ingen press och inga tågtider att passa.
...Kräks jag lite inombords varje gång jag vaknar och ser mig omkring, eller kliver innanför ytterdörren. Man ser knappt golvet längre för alla väskor, skor och kläder som ligger spridda.
...Är jag glad för att alla jag håller kär för tillfället är hemma från sjukan. Snälla håll er på benen nu.
...Älskar jag soliga höstdagar när jag får sparka höstlöv på väg hem från jobbet.
...Saknar jag att bo nära hem.
...Funderar jag mycket kring de där kloka orden min far uttalade senast vi sågs och undrar lite om det kan stämma. Det kanske aldrig ens var kärlek med i spelet. Och jag undrar vad det var i så fall och tänker att jag inte vill känna det mer i alla fall. Vad det nu är.
...Känner jag mig allmänt rotlös och ständigt på resande fot.
...Oroar jag mig lite över en knöl jag funnit på armen. För på fikat idag skrämde mina kollegor upp mig lite.
...Hade jag gärna velat ha en till Blåbär- och vaniljkräm-bulle som vi fick till fikat på jobbet idag. Så jävla god!
...Är jag både spänd, förväntansfull, och lite orolig inför alla jobbmässiga förändringar.
...Älskar jag att springa skiten ur mig på löpbandet, because I can!

Men mest av allt är jag glad för alla fina människor jag har omkring mej. Fast ni bor lite här och där älskar jag er.

Kram och God natt med er. Jag tänker på er även om jag inte alltid sätter ord på det. Glöm inte det.