So tell Me now where was My Fault, in Loving You with All my Heart

Satan vad drygt det är när man skriver ner tankar och känslor i ett inlägg och så försvinner hela skiten. Inte ens det funkar på det här efterblivna jävla tåget. (PMS?)

Jag ville tipsa er om en låt bara för att den är så jävla fin. Mumford and Sons - White Blank Page
Ni måste lyssna på den. De spelade den på Way Out West i somras och det var helt jävla magiskt. Åh som jag önskar mig en tripp till ett höstigt Glasgow, en bira och en spelning med Mumford and Sons. You can always dream.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback