La-La Land

Och så stod vi utanför vår villa 02.30 en lördagsnatt, jag med en cigg i handen och snö i ögonfransarna och han med frusna händer och en talande blick. Och så säger han det, att: varför tror du jag ringde just Dig fast jag var i en relation? Inte fan vet jag, svarar jag kyligare än tänkt o ser ner i marken, kastar ciggen på marken, trampar på den tills den slocknat och säger, "kom, vi går in istället".

Jag kan inte säga riktigt hur det hände men plötsligt låg vi bara där, jag och han i skedställning i min smala lilla nittio-säng. Och efter en kyss sa vi god natt och efter några timmars sömn tittar ljuset in genom gardinen och där ligger vi i den bistra och kalla gryende morgonen. Och ångesten är som en galopperande häst i magen, för vad har jag gjort? Och sen håller han om mig och kysser mig på pannan och det känns som fjärilar i magen för att sekunden senare bytas ut mot den förbannade ångesten igen. Och så går vi upp och sätter oss vid frukostbordet med de andra, småkonverserande naturligtvis. Han tar en mugg kaffe och jag två glas oboy med för lite mjölk och alldeles för mycket pulver i och hela tiden stirrar jag ner i bordet och han tittar intensivt på mig. Ibland möts blickarna och något tänder till, långt in i magen. Och så säger jag att jag kan köra hem dig, jag har inte bråttom åt något håll säger han o vi lägger oss sked i soffan och ser på skidor