Midnattsfunderingar
Klockan är midnatt. Har haft en fantastiskt mysig kväll med delar av min stora, fina, bästa familj. Läggdags är alltid mer eller midre ångestladdat. Ikväll mer snarare än mindre. Ju närmare måndag, desto mer ångest och rädsla inför det väntande samtalet. Och hopp förstås, massor av hopp.
Och så tänker jag på att det gått 6 månader. Ett halvår sedan jag föll ihop i en gråtande hög på golvet mitt under en utbildning. 6 månader sedan jag gråtande lämnade Uppsala för att åka till ett vitt kalt sjukhus i Karlstads kärna. Och jag undrar vart tiden tagit vägen, hur mycket smärta och ångest som funnits under den här tiden. Jag undrar om chocken någonsin kommer släppa.
Men en sak vet jag och det är att mitt i all sorg och ilska över allt som hänt så har vi haft ett gäng helt fantastiska stunder. Mysiga samtal på varsin sida i sängen, härliga familjemiddagar, skratt framför Melodifestivalen, massvis av långa mobilsamtal om allt och inget, prat om gamla minnen och tittat i gamla fotoalbum, massvis med mysiga lång-frukostar här hemma på 5:an. Och när allt känns som allra jävligast så tänker jag på det, på vilken helt fantastisk och underbar och stark familj vi är. Hur fruktansvärt unika och lyckligt lottade vi är som har funnit varandra och blivit en familj som alltid alltid finns där.
Så enormt mycket kärlek.
God natt.
Sommar -09
Och så tänker jag på att det gått 6 månader. Ett halvår sedan jag föll ihop i en gråtande hög på golvet mitt under en utbildning. 6 månader sedan jag gråtande lämnade Uppsala för att åka till ett vitt kalt sjukhus i Karlstads kärna. Och jag undrar vart tiden tagit vägen, hur mycket smärta och ångest som funnits under den här tiden. Jag undrar om chocken någonsin kommer släppa.
Men en sak vet jag och det är att mitt i all sorg och ilska över allt som hänt så har vi haft ett gäng helt fantastiska stunder. Mysiga samtal på varsin sida i sängen, härliga familjemiddagar, skratt framför Melodifestivalen, massvis av långa mobilsamtal om allt och inget, prat om gamla minnen och tittat i gamla fotoalbum, massvis med mysiga lång-frukostar här hemma på 5:an. Och när allt känns som allra jävligast så tänker jag på det, på vilken helt fantastisk och underbar och stark familj vi är. Hur fruktansvärt unika och lyckligt lottade vi är som har funnit varandra och blivit en familj som alltid alltid finns där.
Så enormt mycket kärlek.
God natt.
Sommar -09
Kommentarer
Trackback