A walk down memory lane
Jag blev aldrig klar med min sammanfattning över 2009.
Men idag tänker jag på i vilken helt annan värld jag lever i idag mot vad jag gjorde för att år sedan. För ett år sedan var jag kär, hade en strulig relation som egentligen inte var en relation, bodde i skåne, låg ofta på stranden vid havet, samlade på mig ett gäng riktiga pärlor till vänner (som jag ofta saknar), jobbade mest med gamlingar, klagade över värme, jobbiga känslor och avskaft nagellack på tånaglarna. För precis ett år sedan var jag i Motala med någon jag tyckte massor om, han fick träffa min familj, vi gick hand i hand, solade, badade och skrattade och spelade sällskapsspel och drack vin till långt in på nätterna.
Konstigt det där. Hur allt kan ändras bara sådär, som genom att trollslag finner man sig plötsligt helt jävla handfallen. Som att någon bara dragit undan hallmattan man stod på och man faller platt till marken med en stor jävla duns och sen bara ligger man där. Helt plötsligt kan man knappt ens styra upp sig själv, ännu mindre styra upp en relation. Ibland undrar jag hur man tar sig upp igen. Dagar som denna undrar jag hur fan det ens är möjligt. Men det är också dagar som denna som jag ligger i soffan och stirrar rakt upp i taket med tårar strömmande nedför kinderna tills jag inte längre känner det. Tills det känns mer naturligt att de rinner där än att de inte gör det.