Minnen
När jag och mamma fortfarande bodde i Motala, när jag gick på lågstadiet så flyttade vi till den finaste lägenheten med den finaste inglasade utbyggnaden, som en balkong/uterum fast som en del av lägenheten med utsikt över Strömmen. Det var högt i tak och en helt himmelsk planlösning. Och det bästa av allt? Jag fick ett rum som varit en jungfrukammare med egen ingång och ett litet handfat med spegel över. Åh vad jag älskade det där rummet med en sänghimmel i spets över sängen och stora härliga fönster. En gång när jag kom hem från att ha varit hos mormor och morfar i Värmland över ett lov så hade mamma klätt om hela mitt rum i det finaste tyget jag hade sett. Pallen hade nytt tyg, nytt övredrag på kuddarna på sängen, nya gardiner. Jag minns precis känslan när jag kom hem, lycka. Jag ville alltid ta hem vänner sen för jag var så stolt och glad över mitt fina fina rum och över min mamma som kunde göra så himla fint med det finaste tyget jag sett. Minns väldigt lite från den perioden i vårt liv men det här är ett av de minnena jag minns sådär innerligt att det gör lite ont i hjärtat av ren kärlek och saknad varje gång jag plockar fram det.
Åh vad jag älskade det där rummet.
Åh vad jag älskade det där rummet.
Kommentarer
Trackback