Tiden läker alla sår?
Ibland undrar jag hur folk orkar, eller hur de tänker. Jag berätta aldrig att jag slocknade på efterfesten i fredags vilket resulterade av plötsligt uppvaknade 9.00 med stor förvirring över var jag var innan jag kom på det. Jag vet inte hur det är med er, men jag själv är inte helt förtjust i att vakna någon annanstans än hemma när jag är bakis och jävlig. Anyway. Tog tjuren vid hornen och drog en liten walk of shame genom stan med gårdagens smink, decimeterhöga klackar och sönderstylat hår. Ja, you get the picture. Det var inte snyggt helt enkelt. Naturligtvis passerar jag en av gym-stammisarna som glatt hälsar. Mumlar "hej.." tillbaka och tänker inte mer på det. Så himla brydd är jag inte även om det finns roligare saker man kan göra en lördag morgon.
Så idag då. Då kommer han fram på gymmet och säger "Du ser lite piggare ut idag". "Va?" frågar jag lite förvirrat. "Ja, i lördags när jag mötte dig såg du inte så pigg ut hehe". Okej killen? Orka ens nämna det kan jag känna. Men then again han klämde väl mest fram det för att ha nåt att säga, vissa är ju så haha de ska liksom pressa fram en konversation med alla som är i närheten. Lustig grej att göra var det hur som helst.
Annars var spinningan kul! Nåt annat som hänt i eftermiddag är att jag återuppotäckt The Kooks gamla dänga "Naive". Är det inte helt jävla fantastiskt att återupptäcka gamla sönderspelade låtar? Det är som att de pånyttföds haha
Latah