Ord, bara tomma ord.
Jag har haft en filmkväll. Alldeles ensam faktiskt. Efter gymmet blev det en dusch och sen lite käk. Sen slängde jag mig i sängen och kollade på En Shopaholics Bekännelser, den mest tjejiga film jag kunde komma på.
Japp så är det. Och på något sätt är det väl okej att hösten är påväg. Med mörkret kommer myskvällar med varma tröjor, te och filtar som sällskap och förmodligen en och annan film. Kan väl vara okej trots allt. Även om jag kommer sakna vissa saker. Men saknad bleknar med tiden, det säger alla som vet. Dessutom har jag en tro att jag kommer vara närmare nära och kära tids nog. Men då är det säkert något annat som saknas. För är det något jag lärt mig i livet så är det att det aldrig någonsin bara kan vara bra. Allt som oftast finns en gnagande känsla av saknad längst inne. Är det inte syrran i Australien så är det en annan enklare tid eller familjemiddagar i Faggan eller varför inte en kram från rätt person. Så är det och det får man leva med. Vad vore livet om allt bara var perfekt hela tiden. Man behöver sukta och sakna och framför allt känna för att känna den där känslan av att leva fullt ut precis som man ständigt behöver nya utmaningar för att känna att man verkligen lever. 
Yada yada yada, det var fan vad jag blivit filosofisk på sistone haha Lägg ingen vikt vid mitt skitsnack så här i kvällingen. Bara rent svammel.
God natt med er.