Om att le på utsidan
I helgen var min far sådär befriande brutalt jävla ärlig. Ibland är det precis just det man behöver för att komma vidare. Andra gånger bryter det bara ner en. Hur som hlest var det viktigt.
Ungefär precis ett år sedan skaulle jag gissa. I en annan tid, i en annan värld.
Lämnade in jobb-bilen för att byta kamrem idag. Fick en lånebil att ha under dagen. Jävlig nice med en bil som faktiskt tar sig framåt när man trampar på gasen. Befriande känsla att bara gasa och leka att man äger, att man bara kan dra. För en liten liten stund. Så lite kan ge så mycket. Hur som helst hämtade jag ut den gamla skrothögen till kommunbil igen vid fyra och just like that var jag nere på jorden igen.
Har gjort klart omorganisationsförslaget idag och skickat ut till övriga. Återstår att se hur det tas emot av de andra.
Box ikväll.
Latah.