Call me
Säg hej till Fröken Effektiv!
Någon har ju idag sagt upp sig från jobbet, tackat ja till ett annat jobb, sagt upp rummet jag bor i och mitt gymkort (1 månads uppsägning). Utöver det har jag naturligtvis jobbat hela dagen och sen varit på gymmet för spinning och styrka. Vad säger ni om det då? Nu äterstår bara att städa mitt jävla bombnedslag till rum. Men det tror jag faktiskt jag inte orkar lägga min sista energi på.
Good old days
Vet ni annars hur jävla underbart det känns att vara påväg igen. Det är fan en obeskrivbar känsla ändå för er som aldrig testat. Som jag sa till en som gjorde det för första gången "Jag är inte tuffare än någon annan. Jag klarar bara inte riktigt av känslan av att se livet passera och att varje dag ser likadan ut, det ger mig en rastlöshet större än du kan förstå. Jag tvingar mig själv att våga saker för att känna att jag lever."
Mamma och Mats är i Skåneland nu! Tror jag iaf. Har inte hört från dem sen de landat och jag får inte tag på dem på mobilerna. Det ger mig kalla kårara. Jag hatar när jag inte får tag på folk jag bryr mig om, får direkt en äcklig magkänsla. Dessutom hade jag 3 missade samtal från skyddat nr när jag kom hem från gymmet, det gjorde inte saken roligare precis. (Note to self: Dumpa alla polare med skyddat nr. Utom min bror, han är ursäktad.) Fan också, ta och ring mig nu! Att vara orolig är en av de absolut värsta känslor som finns!
Adios.