Kontraster.
Sov knappt en blund inatt. Vet inte riktigt varför. Förmodligen en kombination av att jag sov nästan hela tågresan hem och att jag fortfararande var full av den obligatoriska söndags- och bakfylleångesten. Det var ingen lek att gå på tåget igår. Så mkt spänningar och ångest som ledde till att stackars lilla jag slocknade och sov som ett barn på tåget, lycklig över att slippa tänka för några timmar. Vaknade omtöcknad och lite ledsen emellanåt och insåg att det bästa var att bara somna om.
Finsittning januari -09. Känns som en annan tid, en annan värld.
Hade inte alls tänkt gå ut i lördags. Men ja, ni känner ju mig. Innan jag vsste ordet av hade jag gjort upp planer om en gemensam utgång med det gamla gänget, reunion. Vaknade lördag morgon och kroppen skrek nej! Men vad gjorde jag? Jo, vid fem drog jag ett par bärs, en återställare. Sen rullade det på och jag blev alldeles för packad för att det ska kännas helt ok när man vaknar. Så ja, därav min grova ångest. Så söndagen var ännu en dag när jag sakta vaknade till liv och kroppen skrek nej. Nej till att ensam sätta mig på tåget och fara söderöver. Men sånt kan man inte välja och plikten kallar.
Någon tittade lite för djupt i glaset i lördags. Men va fan, man lever bara en gång, eller vad är det man säger?
Det är skönt att komma tillbaka på jobbet och rutinen på något obeskrivbart sätt. Nytt fokus. Igen. Just nu är jag bara vilsen, men jag vet att det kommer lösa sig. Behöver bara ett par dar att hämta mig på. En vecka i Värmland fick mig ur balans, ur fas. Men fan, så är det ibland, man repar sig.
Har tränat lite styrka. Sen har jag tryckt två ägg och ett stort glas mjölk. Var egentligen inte hungrig men har lärt mig att kroppen mår bra av lite protein emellanåt.
So Long Peeps.
Finsittning januari -09. Känns som en annan tid, en annan värld.
Hade inte alls tänkt gå ut i lördags. Men ja, ni känner ju mig. Innan jag vsste ordet av hade jag gjort upp planer om en gemensam utgång med det gamla gänget, reunion. Vaknade lördag morgon och kroppen skrek nej! Men vad gjorde jag? Jo, vid fem drog jag ett par bärs, en återställare. Sen rullade det på och jag blev alldeles för packad för att det ska kännas helt ok när man vaknar. Så ja, därav min grova ångest. Så söndagen var ännu en dag när jag sakta vaknade till liv och kroppen skrek nej. Nej till att ensam sätta mig på tåget och fara söderöver. Men sånt kan man inte välja och plikten kallar.
Någon tittade lite för djupt i glaset i lördags. Men va fan, man lever bara en gång, eller vad är det man säger?
Det är skönt att komma tillbaka på jobbet och rutinen på något obeskrivbart sätt. Nytt fokus. Igen. Just nu är jag bara vilsen, men jag vet att det kommer lösa sig. Behöver bara ett par dar att hämta mig på. En vecka i Värmland fick mig ur balans, ur fas. Men fan, så är det ibland, man repar sig.
Har tränat lite styrka. Sen har jag tryckt två ägg och ett stort glas mjölk. Var egentligen inte hungrig men har lärt mig att kroppen mår bra av lite protein emellanåt.
So Long Peeps.
Kommentarer
Trackback