La-La Land

Kom hem för inte så länge sedan efter att jag och Jen spenderat hela kvällen på Lindells med att försöka få ordning på de sista revideringarna. Det gick väl sådär kan man säga. Satt i nästan 5 timmar varav effektiv tid kanske en timme. Bättre än inget.

Det vi diskuterade i alla våra små pauser handlade mycket om livet som arbetslös i en ort utan alla fina vänner här uppe och hur man ska lösa allt. Jen är den som ser mörkast på det just nu, men det där kan vända när som helst. Det är det som är tjusningen med det hela.
Alternativ vi kom fram till:
- Månadspeng (Var ju bara 10 år sedan man slutade med det)
- Hemtjänst
- Hemtjänst är kanske inte ens ett option med den rådande lågkonjukturen.
- Månadspeng igen.
- Spela ett instrument på gatan (okej, det där sista kom jag på själv.)

För att muntra upp oss själva kollade vi biljetter för att Jen ska kunna komma o hälsa på mig och vi kan ha något kul att se fram emot. Det var en kul idè ända tills vi såg priserna och jämförde med våra bankkonton.
Men jag får säga att jag för min del känner mig hoppfull iaf. Det kommer lösa sig. Snart dyker det upp ett fint jobb! Det löser sig alltid. Skönt det känns att för en gång skull ha den positives roll haha

Natti