Crossing the line

Jag fattar inte varför jag gör det? Testar gränser igen och igen och igen. Ända tills personen blir förbannad o reagerar precis så som jag vetat och jag kan tänka: Det var väl det jag visste hela tiden. Jag är fan inte normal. Något fel är det alltså.

Fan vad jag redan saknar er.

Hemma i Faggan igen och jag vill mest bara gråta. Allt känns så jävla tungt och jag skulle ge vad som helst för att ha mina fina vänner här, för att ha en tillvaro som funkade. Jag vet att det kommer lösa sig, och det kan bara bli bättre nu. Eller det är iaf vad jag hoppas. Men fan, give me a break och låt mig få sörja och vara lite självdestruktiv ett par dagar innan jag ska ta tag i det riktiga livet.

God Natt Världen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback