La-La Land

Okej, allvarligt. Fröken Alexandersson behöver nya högtalare till sin stereo. Det här går bara inte. Får sitta och halv hålla i sladden med rätt böj samtidigt som jag försöker skriva haha.

Fan vilken dag jag har haft.
Vaknade med en jobbig känsla av ovisshet och tvivel om jag skulle fara till Umeå. Jag bestämde mig vid ett och drog till lgh för att packa. Ont om tid och lite stressigt som vanligt eftersom jag blev kvar längre på praktiken än tänkt. Härja ner genom stan och inser på vägen..Shit, min mens kommer. Bara att härja in på närmaste fik med all min packning (packa med lite extra för att börja ta hem grejer). In på närmaste toa och när jag kommer in inser jag att människan innan mig har varit rejält dålig i magen, syns i toa och luktar sjukt mkt skit. Tack.
Iaf, härjar runt där och ut och ner till bussen. Väl där inser jag....okej, gött en hel skolklass med typ 8-10-åringar ska med min buss. Väl framme och ska betala säger han att bussen bara går till station (ser här framför mig hur jag ska släpa all min packning genom hela stan för att byta buss). Härjar ut för att kolla om bussen bakom har en ledig plats åt mig. Vilket den naturligtvis inte har. Härjar tillbaka och ställer mig sist i busskön.
Väl inne på bussen, betald och klar finns det typ en plats kvar, bredvid klassläraren (en storväxt snubbe) mitt bland alla ungar. Gött jag tar den platsen. Ska ta på mig bälte (tänker här: okej med mitt flyt idag är det inget att räkna med att vi tar oss till Umeå utan någon sorts olycka.) Naturligtvis är bältesgrejen trasig.
Utan att jag vet ordet av har den värsta PMS jag någonsin kännt av dragit över mig och jag sitter med tårar i öägonen och vill bara att alla jävla ungar och människor omkring mig ska dra åt h-e. Som jag i det ögonblicket önskade att jag aldrig klivit på den jävla bussen.

What a day. Mitt i all hets tappade jag mina vantar med.
Men som Helèn sa, "Tänk såhär: Nu kan det bara bli bättre!"

Anyway, som ni fattar är jag nu i Umeå.
Efter många om och men. But still.

Latah  folket.