Varför var du tvungen att öppna den dörren. Önskar den gick att stänga o låsa igen.
Saknar en svunnen tid. En tid när jag var helt obrydd gällande det mesta. Jag var kungligt bra på att dölja känslor o leva mitt eget liv. Nu är det mitt inre som lever sitt eget liv o det uppskattas inte. Tur man kan visa en sak utåt o känna en sak inåt.
Saknar en tid när allt var enkelt o okomplicerat. Men var det någonsin det? O är det verkligen så man vill att det ska vara? Gör inte det komplicerade att saker blir en aning mer intressanta egentligen?
Har varit på Punch Out med Gurra ikväll o det var jättekul som alltid! Tiden går bara så sjukt fort.
Annars har dagen mest gått ut på att vara negativ o ha ett tråkigt mood o en massa funderingar hit o dit samt präglats av en längtan till varmare breddgrader, bort från allt.
Sanslöst vilket mood det har varit i vår grupp idag. Klarade ändå att jobba på riktigt bra som tur var, men vi hade alla våra stunder när vi gled bort i egna tankar. Jag längtar bort, hem?
Ha en fin kväll folket.
Kvällens låt: Oh Laura - It A'int Enough